Rullandes därifrån var det dags att säga hejdå. Kändes väldigt trist att säga hejdå faktiskt, vi kände oss ju så hemma där.

Men väl på flygplatsen lämnade vi våran trotjänare till bil och gick för att checka in och fördriva en del tid. Vilket också resulterade i mera mat. Panda express, som vi fått tips om. Var faktiskt över förväntan måste jag säga.

Och hette det här nu inte panda express så ber jag om ursäkt. Minnet är alldeles för kasst såhär i efterhand..

Iallafall. Vi gick mot gaten och insåg mycket snart att det såg mörkt ut för oss. Vi skulle inte komma med flighten till Frankfurt för att sedan kunna ta oss till Stockholm.

Så är det när man åker standby. Till min enorma fördel hade jag räknat med att detta kunde ske och hade några dagar att spela på.

Vi gjorde vårat bästa för att hitta alternativ. Men efter att ha tillbringat hela dagen på LAX airport kände vi att koncentrationen kunde läggas på att hitta ett hostel.

Sagt och gjort. Efter våran enorma besvikelse från venice beach vägrade ci ge oss!

Så ett hostel precis intill beachen i venice fick det bli. Skulle vi minsann tillbringa en dag till i LA var det de vi saknat. En dag på beachen.

Vi listade om oss till flighten dagen efter och begav oss.

Vi blev upplockade av en shuttlebus som skulle ta oss till venice.

Kan ha varit den mest fnittriga och roligare bussresor jag gjort faktiskt!

Killen som hämtade upp oss var i våran ålder och snacksalig, så in i vassen! Vi hann knappt svara på hans frågor om vad vi hette och vart vi kom ifrån innan han matade på.

Mest egentligen några så icke rumsrena ord han lyckats lära sig på svenska av sina svenska vänner.

Och samtidigt som detta sker försöker vi lära honom "det kan du fethaja" och han ska promt visa ett filmklipp på sin iPad med någon grupp/artist från Sverige som han diggade. Vilket misslyckades gång på gång. Och han sa hela tiden "ni MÅSTE lyssna och kolla på den! SÅ bra!"

Om jag ska vara ärlig har jag helt glömt bort vad jag skulle söka på och har ännu inte lyssnat på det. Hoppas han förlåter mig.

Och det var inte de enda som skedde. Han tyckte ju att vi vid det här laget nu var vänner så han frågade artigt om han kunde stanna på vägen för att hämta upp något. Sure!

Sagt och gjort, han stannar vid en trottoar, lämnar bilnycklar, mobil, iPad och oss och springer iväg. Haha! Tillbaka kommer han med en vit påse och visar stolt upp några riktigt fula kepsar/hattar som han tydligen sålde och hans vän gjorde åt honom. Kan knappast påstå att jag blev en keps tjej efter det där.

Men skulle kunna tro att våran bussresa från LAX airport var ca 3 timmar lång. Så var det inte! Om den ens varade i 30min minns jag inte. Men knappast längre än så iallafall.

Mycket hinner hända på kort tid. Tro mig!

Han tackade och skickade iväg en snapchat till sina svenska vänner där han sa "det kan du fethaja!" Sedan checkade vi in på vårat backpacker hostel.

Köpte subway och tog tidig kväll. Våga vägra missa beachen!

Fördelen med att stanna en natt till var inte bara att vi fick ett par timmar på beachen innan vi skulle dra utan att man slapp packa. Det var ju redan klart!

Upp i ottan gjorde oss lite i ordning, käkade någon rostmacka för att sedan inta beachen.

För en harmoni!! I det här läget tyckte vi knappast att det var trist att bli kvar en natt extra. Tvärtom. Vi fick det vi missat. Och nu förstod vi bättre vad folk menade med att venice beach var ja, venice beach. Och inte bara något dimmigt och kallt helvete med annorlunda människor.

Detta var en helt annan sida.

Vi satte oss omgående och njöt. Bara var. Vi pratade knappt alls under dessa två timmar vi faktiskt satt där. Man behövde inte det. Kanske bara får låta bilderna tala för sig själva. För det här, det var en perfekt avslutning på resan.

För väl tillbaka på LAX kom vi inte med Frankfurt flighten igen men chansade på att åka via München istället vilket gick galant. Tredje flighten gillt helt enkelt.

Ja som ni ser så la Cissi upp på instagram när vi kom med! Så stulade bilden bara för att visa.

Om någon skulle fråga mig om jag vill åka tillbaka igen. Då skulle mitt svar var självklart, jag inte bara vill, utan jag SKA tillbaka! Jag är frälst i både USA och california vad det har bjudit på under min vistelse där. Jag älskar det. I mitt nästa liv ska jag bo någonstans i Kalifornien. Det ska jag.

Shopping i ett mall som skulle ha både marshalls, ross och TJ maxx som vi var mest lockade av. Super billiga märkes kläder, skor, väskor och ja diverse. Helt fantastiskt med andra ord! Vad kan gå snett?

Ingenting! Då solen värmde redan tidigt på morgonen, vi började att äta en dunder frukost på ett café och sedan kunna gå bananas.

Ja alltså bara känslan av att ta en KUNDVAGN när man ska shoppa kläder säger väl en hel del!? Jag älskar det.

På ett sätt är det nog bra att jag inte varit eller har möjlighet att besöka USA för ofta. Shopping beroendet hade maxats då.. Herregud. För en känsla.

Efter att vi satt oss i bilen full lastad med massa shoppingpåsar skulle vi minsann ha en eftermiddag på stranden. Venice beach.

Till våran enorma besvikelse lyckades vi pricka in den typ enda dagen på veckan då hela beachen var täckt av dimma.

Vad är oddsen? Vi som hade planerat allt så fint, for once.

Så istället fick vi roa oss med annat. Kolla runt lite på hus, någon butik och insupa atmosfären. Det är ju helt klart speciellt att det finns en väldigt liten polisstation på beachen och dom öppet säljer gräs. Det är lagligt då dom fått igenom att det är av medicinska skäl. Haha ja vad ska man säga? Lite kul är det ju. Udda.

Vi fick se en av dom kanske mest spännande figurerna under hela resan som gjorde att ett av många asgarv från våran del bröt ut! Någon form av inlines, med elgitarr och en turban på huvudet åkte han runt och roade folk på strandpromenaden. Och roade, det var vi minst sagt! Det gjorde våran dag!

Och när vi tröttnat på dimma och den ruggiga kylan som var bestämde vi oss för att köra inåt land igen. För DÄR visste vi att det var bra väder!

Så vi bestämde oss för en paus med bagels, smoothie och sol innan vi skulle glo in 3rd street vid santa Monica. För shopping, DET har vi inte dött av!

Så fick det bli en härlig middag som avslutning innan vi skulle packa det sista och göra oss beredda på att åka hem dagen därpå.

Trodde vi ja.

Så avslutningen på den här resan är en berättelse i sig så den kommer jag med en annan dag då energin finns.

Efter att ha varit på den härliga krogen kvällen innan var det dags att ut och åka i LA igen. Nu stod downtown LA på schemat.

Det blev att hitta parkering, strosa runt lite, posta vykort och käka lunch.

Och eftersom doggybag alltid är ett option i USA så är man ju tvungen att testa när man får mat för ca 7 personer.

Innan vi åkte hem hann vi njuta av solen lite.

Och vi fick ju aldrig nog av shopping heller så vi passade på att gå Hollywood boulevard igen när man ändå hade vägarna förbi.

Och när man inte får nog av shopping trots Hollywood stråket så tar man melrose avenue också. För att man kan. Till min stora glädje fanns där både adidas och moods of norway. Trååkigt.

Och till våran fördel var ju också att cissis kompis bodde just vid melrose avenue så det var ju knappast långt hem sen.

Det får duga för den här gången. Om ni har tok ledsnat på att läsa och se shoppingbilder så kan ni lägga ner att läsa direkt. För dagen efter det här startade vi i ytterligare ett shopping mall.

Take it or leave it. USA är till för att spenderas pengar på. Och jag är frälst.

Senast jag uppdaterade var väl från Hollywood i guess? Så kör där ifrån då!

Vi hade verkligen tur att Cissi har en kompis som bor i west hollywood. Efter att vi suttit på McDonalds var det läge för oss att ta hjälp av våran "vän" english-Jill. Alltså gpsen, vårat hatobjekt den här resan. Den har knappast varit till gigantisk hjälp då Google maps varit mycket bättre.

Och tack vare cissis kompis så tog hon med oss till ett ställe som heter the grove och farmers market. Lite shopping och mat helt enkelt. För det FÅR man inte nog av här! Framför allt inte shoppingen.

Maten vi åt just här var fantastisk! Deras kött var magiskt. (Nej pappa givetvis inte bättre än det du grillar!)

Det var faktiskt brasiliansk mat. Och är ett hett tips för dom som får vägarna förbi!

Till efterrätt blev det en klassisk donut. För det måste man ju testa när man är på den här sidan Atlanten tycker jag.

Hittade också att i USA kan man ju inte säga som man ska. Så när jag fann den här skylten var det jobbigt att hålla sig för skratt.

Glad att jag slapp beställa för det hade ALDRIG gått.

Ingen som känner sig sugen på kebob? Ingen? Säkert? Nä för man kan knappast uttala hela ordet innan man garvar. Sorry USA. Kebob lockar inte mig här!

Efter det blev det att gå i butiker och avsluta med att köpa hem cheesecake från the cheesecake factory.

Innan vi gav oss av på en tripp genom Beverly hills och kolla utsikten.

Dagen eller snarare kvällen avslutades med drinkar på först, trocadero där det var happy hour. innan vi tog oss vidare till ett super häftigt ställe som heter saddle ranch. Dom hade allt som hör där till. En tjur man kunde testa, om man orkade sig kvar på den så att säga. Häftig inredning, trevlig personal och livemusik. Och en liters long island icetea. Som vi givetvis testade! Allt i USA är ju som bekant lite större. Maten klarar man inte att äta upp men drinkar kan man ju inte motstå.

Eftersom vi inte haft ett dugg fullspäckade dagar och inte tagit några som helst bilder så väljer jag att stoppa nu. Folk ska ju inte ledsna halvvägs igenom ett jävla inlägg.

USA for win! Trots att dom säger kebob. Kan ha lite överseende med det. För nu iallafall.

Tjolahopp!

Just sayin.

Så från san francisco mot deras flygplats tidigt som satfläsk på morgonen för att starta körningen med våran coola bil vi hyrt!

Jo juste! Den där coola bilen vi hyrt. Det blev inte alls som på bilden. Istället för Chrysler blev det Toyota.

Eftersom jag står för 97% av körningen har jag ju också mina åsikter om biltyp.

Utan att ha sagt för mycket.

Highway 1 för att åka längs kusten söderut och mot LA som slut destination.

Dock tog vi en natt i santa barbara. För att vi kan.

Vi stannade till vid en mysig restaurang vid vägen. Servitrisen hatade sitt jobb. Men vi träffade ett medelålders par som var mycket trevliga! Så det vägde upp vistelsen. Annars kanske en svag 3 totalt. Vi var fruktansvärt mätta när vi lämnade restaurangen. Cissi påstår dock att det är meningen med att äta lunch. Själv är jag skeptisk.

Under vägen stannade vi också för att se, vad jag valde att kalla dom, elefant bebisar. Jag kom helt enkelt inte på vad dom hette. Tydligen var det inte så utan snarare elefant sälar. Hur noga kan det vara?

I vilket fall som helst var det tusentals. Och då valde vi fel strand dessutom att kolla på dom. Jaja som sagt, hur noga kan det va?

Ungefär lika trötta som en björn i sitt ide kom vi fram till santa barbara. Fick ett privat rum då alla "dorms" var upptagna. Men det var skönt att få yrsla för sig själv.

Men vi tog oss en tur runt beachen och kollade huvudgatan innan vi gick tillbaka till vårat hostel. Om möjligt ÄNNU tröttare.

Upp med tuppen, missade våran tidsplan med en timme då vi var så sanslöst trötta. Men blev genast piggare då vi insåg att små strimmor av sol genom våra inte så väl täckta fönster. Och när vi fick amerikanska pannkakor till frukost blev knappast lyckan mindre.

Allt jag kan säga är, mäktigt.

Jag behöver väl inte tillägga så mycket mer va? Bilder säger ju mer än tusen ord. Och med tanke på hur förbannat mycket bilder det här är redan, så hoppas jag vid gudarna att ni fattar.

Väl här kan ni förstå vad prio 1 var. Hollywood skylten. Såklart.

Och lite promenad på walk of fame. En simpel lördag kort och gott.

Ja det var det "lilla" för nu då. Nu är vi ju här i den fantastiska staden och kommer uppleva ännu mer. Så gissa hur kort nästa inlägg blir. När jag nu hinner blogga.

Nu har vi ockuperat wi-fi på McDonalds här på walk of fame. Allt för länge dessutom då dom faktiskt börjar stänga för kvällen/natten.

Så! Lateeeerrr!!

Just sayin.

Så från san francisco mot deras flygplats tidigt som satfläsk på morgonen för att starta körningen med våran coola bil vi hyrt!

Jo juste! Den där coola bilen vi hyrt. Det blev inte alls som på bilden. Istället för Chrysler blev det Toyota.

Eftersom jag står för 97% av körningen har jag ju också mina åsikter om biltyp.

Utan att ha sagt för mycket.

Highway 1 för att åka längs kusten söderut och mot LA som slut destination.

Dock tog vi en natt i santa barbara. För att vi kan.

Vi stannade till vid en mysig restaurang vid vägen. Servitrisen hatade sitt jobb. Men vi träffade ett medelålders par som var mycket trevliga! Så det vägde upp vistelsen. Annars kanske en svag 3 totalt. Vi var fruktansvärt mätta när vi lämnade restaurangen. Cissi påstår dock att det är meningen med att äta lunch. Själv är jag skeptisk.

Under vägen stannade vi också för att se, vad jag valde att kalla dom, elefant bebisar. Jag kom helt enkelt inte på vad dom hette. Tydligen var det inte så utan snarare elefant sälar. Hur noga kan det vara?

I vilket fall som helst var det tusentals. Och då valde vi fel strand dessutom att kolla på dom. Jaja som sagt, hur noga kan det va?

Ungefär lika trötta som en björn i sitt ide kom vi fram till santa barbara. Fick ett privat rum då alla "dorms" var upptagna. Men det var skönt att få yrsla för sig själv.

Men vi tog oss en tur runt beachen och kollade huvudgatan innan vi gick tillbaka till vårat hostel. Om möjligt ÄNNU tröttare.

Upp med tuppen, missade våran tidsplan med en timme då vi var så sanslöst trötta. Men blev genast piggare då vi insåg att små strimmor av sol genom våra inte så väl täckta fönster. Och när vi fick amerikanska pannkakor till frukost blev knappast lyckan mindre.

Allt jag kan säga är, mäktigt.

Jag behöver väl inte tillägga så mycket mer va? Bilder säger ju mer än tusen ord. Och med tanke på hur förbannat mycket bilder det här är redan, så hoppas jag vid gudarna att ni fattar.

Väl här kan ni förstå vad prio 1 var. Hollywood skylten. Såklart.

Och lite promenad på walk of fame. En simpel lördag kort och gott.

Ja det var det "lilla" för nu då. Nu är vi ju här i den fantastiska staden och kommer uppleva ännu mer. Så gissa hur kort nästa inlägg blir. När jag nu hinner blogga.

Nu har vi ockuperat wi-fi på McDonalds här på walk of fame. Allt för länge dessutom då dom faktiskt börjar stänga för kvällen/natten.

Så! Lateeeerrr!!

Idag hade vi bokat biljetter till alcatraz. Vilket skulle visa sig vara bland det mäktigaste jag upplevt. Även om jag så här i efterhand inte riktigt kan tro på att jag faktiskt var där. Trots alla miljarder bilder.

Till råga på allt var vädret perfekt! Och med perfekt menar jag alltså INTE strålande sol och plus 25 grader. Tvärtom!

Det duggade fint hela dagen, inte SKIT varmt och det låg som ett gigantiskt dimm moln över hela san francisco.

Alltså perfekt för en visit på USAs säkraste fängelser.

Ja det är ju en jävla ö, så jag fick skita fullständigt i hur mycket jag avskyr båtar och vatten. Men det var det fan värt.

Den öppna cellen på andra våningen är alltså där självaste al capone satt. Cell 181.

D block. Kort och gott isoleringen. Där kan man säga skräck blandad förtjusning.

Det märkligaste är att få in att detta inte bara är en turist fälla, det HAR ju faktiskt varit ett fullt fungerande fängelse.

Förstår dom fullt ut ändå. Så nära men ändå så långt bort.

Men det fanns ju också dom som faktiskt lyckades rymma från alcatraz. Ett års jobb. Det som fortfarande inte är solklart är om dom kom till friheten eller om dom drunknade. Men dom kom ut!

Tack och lov kom vi faktiskt också ut. Klart det var rejält speciellt att vistas därinne. Tänk då 15-30 år så där. Tror jag klarar mig utan, tack.

Vi gjorde ju inte bara det även om man skulle kunna tro det med den här bomben av bilder. Vilket bara är ett axplock av alla.

Vi åt också på ett hamburgerställe som heter in and out burger. Vi hade fått tips om att beställa något som inte stod på menyn. Animalstyle. Man beställer då t ex en cheeseburger meny men säger då också animalstyle. Attans va gott det var och SÅ amerikanskt! Det var liksom extra allt kan man säga.

Ja. Vi stod oss på denna måltid helt tills vi skulle hem från stan kl 22..

Och eftersom dagen ÄNNU inte är slut så åkte vi också cable cars. Ni vet dom där spårvagnarna man ser på film där folk står och håller i bara en stolpe? Just exakt sådana åkte vi.

Tack och lov så efter detta gick vi till vårat hostel och dumpade grejer samt bokade hyrbil inför imorgon. LA väntar oss med spänning kan jag tänka mig! Så imorgon tidigt kör vi.

Beroende på hur lång tid körningen tar så är det lite oklart om vi stannar en natt på vägen eller om vi kraschar i LA. Det visar sig! Vi har gått helt wild och inte bokat hostel alls. För att vi kan.

Har ju inte en jävla susning om när jag har internet nästa gång så vi får se när man kan uppdatera. Men tur för er att jag la upp lite extra ni kan gotta er med tills vidare!

Är nästan avis på mig själv vad jag får uppleva här.

För det är sinnessjukt.

Enjoy! För det gör fan vi.

Nej hon får absolut inte vara med och "omsorgsfullt välja ut dom finaste bilderna till bloggen".

Jag vet, jag är en riktig kompis.

Dagens uppdrag var inte lika tajt bestämda som gårdagen. Startade med en amerikansk frukost på ett ställe som heter honey honey. Jag vet man kan INTE låta bli att sjunga Abbas härliga låt. Har givit Cissi x-antal sura miner när hon glatt sjunger honey honey på san franciscos gator. Gillas inte!

Tack och lov delade vi allt detta! Men det var förbannat mycket mat ändå. Vi stod oss hela dagen på denna måltid. Märkligt.

Vi kände efter att ha svullat i oss halva amerikat så kunde vi faktiskt röra lite på våra vilande muskler. Chinatown next. Shit va krims krams. Inte för att jag förväntade mig några stordåd men ändå.

Solen strålade och värmde på riktigt bra så summan av kardemumman blev ännu mera buss runt stan! Vi hade ju inte hunnit till golden gate park än ju.

Nej juste, innan vi kommer till golden gate park så behövde jag spamma av mig lite bilder jag tog påvägen dit! För det tog ju faktiskt lite över 30min att åka dit..

Så.. Golden gate park var det ja.

Hemskt ledsen. Men den här parken kan man skippa. Jag är en stadsmänniska långt ut i fingerspetsarna. Det fick jag lära mig idag. Detta var inget större nöje än att åka upp till tornet och ta schyssta utsikts bilder. Sorry.

Däremot vägde vi upp det med att käka middag lite roligare! Sushi boat. Vi tänkte sushi. Vi tänkte dock inte steget längre.

Tänk utanför den där jävla boxen. Inget rullband med sushi som kommer farandes. Nej utan dom står på BÅTAR som flyter runt i vatten! Jajamensan och en flaska vin på det. De gör susen. Och sedan är man så jävla trött att det är bara att gå hem och på med pyjamas och självdö.

Ja och det var den fruktansvärda spammen för idag. Imorgon blir nog värre för då har vi förmiddags tour på alcatraz. Som en bra kickstart av dagen.

Så följ gärna mer spam av dagarna som kommer. Cissi har ju hetsat till detta så man får väl ställa upp. Hon har i och för sig en egen blogg att spamma. Men hon är ändå inne och kollar bilderna jag lägger upp. Spion..

Jag hade en semester som kom lägligt men inget planerat då dom planerna skrotades tyvärr. Lyckligtvis fick jag med min kära vän Cissi på en, vad jag är övertygad om, oförglömlig resa!

10 dagar i de fantastiska städerna i USA, san Francisco och LA. Vem hade trott att jag skulle få denna möjlighet? En dröm gick plötsligt i uppfyllelse!

Dessutom fick vi enormt god service av finaste Robin!

Klart man hinner göra sig till på en 11h flight.

Målet nått!!! Vi kan knappt tro det! Men USA här är vi.

Och första dagen struntade vi i att vi bara fått ca 1,5h sömn på planet, vi skulle minsann upptäcka lite av stan ändå. Inga jävla konstigheter. Sova kan man göra i graven.

Man hinner med mycket på en halvdag ute på stan. Men vi insåg också att ett par timmars sömn på 48h kommer man tydligen inte långt på så vi hakade på amerikanarna i deras dygnsrytm och sa godnatt. På tok för tidigt kanske men ack så skönt det var att slippa jetlag.

Och vad säger man? Ny dag nya möjligheter? Så vi gick wild utan några direkta planer och köpte oss 48h biljetter till hop on, hop off bussarna. Planlöst började vi gå till det vi trodde var första stoppet. Trots att man tror att alla i amerikat, skyltar, markerar och informerar om precis allt för att inte bli stämda så var detta en big fail. Inga solklara skyltar för dessa bussar alls. Vi lyckades få kontakt med en chaufför för våra linjer och fick hoppa på vid ett rödljus! Haha! Tydligen var det så kallade "stoppet" betydligt längre bort bakom oss.

Skyller på no signs och sjukt snabba fötter. Vi fick åka med iallafall. Turister som vi är.

Och ja till slut insåg vi att vi inte hade någon som helst plan med denna bussresa och rafsade lite hastigt upp den härligt turistiga karta vi fått på buss stoppen. I bakhuvudet hade vi de sevärdheter vi fått tips om och insåg att vi minsann närmade oss det första. Pier 39.

Ja där stannar vi och ser om det var något att hänga i granen. Jojo, och där fastnade vi kan man säga.

Är det något man lyckas mer än bra med i SF så är det att fördriva tid.

Men som sagt här fastnade vi för b la kunde man få bilder på det omtalade alcatraz och sjölejon som bor på pier 39.

Vi valde dessutom att åka nästa buss över den berömda golden gate bron! Ett måste för den som har vägarna förbi SF. Mäktigt är ordet.

Ja jag tog ca 1 miljard bilder på en röd bro. Konstigt kan man tycka men det är enbart för att jag ska försäkras om att detta bara är ett jävla påhitt.

Den här bussturen var svinkall. Jag hade glömt mössan på vårat hostel och Cissi glömt sin scarf på planet eller något. Men inte fan ger man upp för det! Man är väl viking, eller hur?

Däremot något som gladde mig var att jag hittade självaste cheesecake factory. Nu är bara frågan, varför var inte penny där och varför hade dom som jobbade där gulvit outfit? Jag vet inte. Frågade i och för sig inte heller. Kanske skulle gjort det.

Nu har jag fått spamma av mig dessa dagar och akta er. Jag har ett gäng dagar kvar! Och dessutom kommer det innehålla b la alcatraz besök med mera.

Den som ledsnar på överdrivet pladder om hur fantastisk resan är och allt härligt som vi får uppleva utan att fatta att vi faktiskt är här! Ni kan läsa en blogg om nya recept till den perfekta 5:2 dieten eller något.

För här kommer det nog överdrivas med både text och bild! Enjoy!

Trött som fan loggar jag ut, kl 23.03. SF, carlifornia.

Även om tankar och funderingar är precis överallt och ingenstans så är det många andra saker som pö om pö faller på plats. Vissa motvilligt och andra inte.

Mycket blir verklighet. Sådant som varit uppskjutet av olika anledningar och av vilja måste jag ta tag i. Har varit på skatteverket och skrivit in mig i sverige igen. Mycket blandade känslor.

Att vara mellan två länder är inte riktigt samma sak som att vara mellan två jobb. Topparna och dalarna är mycket djupare av att vara mellan två länder. Jag har känt på båda delar.

Det är den tyngsta signatur jag någonsin skrivit när jag skrev på papperna för folkbokföring i sverige. Märkligt nog tog det mig en längre tid att skriva mig i norge också. Men det var mer en rädsla över vad man "förlorar" i sverige om man gör en sådan sak. Men fick ganska snart klart för mig att det var lika med noll. Drog större fördelar med att vara tills vidare bosatt i norge. Efter det blev allt väldigt solklart och något enklare.

Så den här delen att komma tillbaka "på riktigt" var mycket värre. Även om jag egentligen redan varit här i 6 månader och kunnat vänja mig vid tanken. Så har jag ju inte trott på det. Delvis för att det bara skulle vara i en period och delvis för att jag känner mig hemma i oslo.

Och nästa tunga steg kommer redan nu i veckan. På fredag åker nämligen jag och pappa över till oslo för att köra hem mitt flyttlass.. Det är något jag fasar för! Jag vill ju givetvis ha hit alla mina saker då jag fortfarande har enbart den stackars resväskan med kläder och saker jag kom hit med i mitten på april. Sover i en gästsäng och har inga vinterkläder. Men samtidigt är det de största beviset på att det kapitlet är avslutat. Och det vill inte jag. Det blir alldeles för tydligt. Mitt liv i oslo blir plötsligt något mer än bara på hold. Visst nu är det ju ingen som säger att man absolut inte kan flytta tillbaka men som det ser ut nu lär det i sådana fall dröja. Men nya kapitel ska skrivas och ett är avslutat. Det är vägen i livet.

Det här med att vänja sig vid att vara åter i sverige vet jag inte om jag kommer att göra fullt ut. Jag trivs ju inte speciellt bra här. Känner mig bättre placerad i oslo än här. Men för att göra det absolut bästa utav det och för att trivas till det yttersta har jag MYCKET att tacka handbollen för. Är det något jag är glad över att jag återupptagit så är det handbollen! Och att jag har hamnat i ett kanon lag!

Är det någon gång jag känner en eufori och lycka så är det när man får svettas lite och snöra på sig ett par risiga handbollsskor som blir lagom klistriga av utförandet. Trodde inte att jag skulle tycka att det var så kul med handboll igen. Var ju enormt mätt på det när jag flyttade från sverige för mer än 3 år sedan. Kanske var det EXAKT det jag behövde, den distansen för att känna så igen. Vem vet, jag kanske ledsnar om 6 månader igen. Men då får jag baske mig göra det också! För just nu känns det så sjukt roligt att vara tillbaka på banan igen och kriga lite! Även om vägen tillbaka är längre än jag trott, så är det värt det.

 

Ja alltså livet trummar ju på även fast inte bloggen uppdateras. Märkligt nog.

Det har nu blivit så att jag har fått en fast anställning här i Sverige och flytten hem igen är ett faktum. Och det är med blandade känslor och livets stora frågor som jag gjort det här valet. Kan ha varit den tyngsta signaturen jag skrivit hittills. Och NEJ ingen har dött! JAG VET!

Men det kan väl för fan kännas vemodigt iallafall! Plötsligt ska man starta ett nytt kapitel mitt i allt. Även om kapitlet faktiskt startade redan i slutet på april. Men jag hade ju faktiskt inte räknat med en fortsatt anställning.

Nu råkade jag vara så lyckligt lottad att få vara kvar och trivas något enormt bra med det jag gör. Så där kommer väl dom blandade känslorna in.

För jag trivs nu även helt sanslöst bra i oslo och på mina jobb där! Men tyvärr är den framtiden lite för osäker för att jag ska våga chansa. Och framför allt nu när jag fick den här möjligheten!

Så oslo står för nuvarande på "hold". Tyvärr. Det känns sorgligt att nu sitta och på RIKTIGT faktiskt planera flytten av alla mina saker tillbaka till sverige.

När man egentligen precis fått över exakt allt av ägodelar dessutom och har hela livet där. Så är det bara att flytta tillbaka det igen. Flytt flytt flytt.

Undrar hur många gånger under ett par år jag ska flytta? Nu är jag då uppe i 5 ggr på lite mer än 3 år. Ska jag byta taktik på något vis kanske? Allt för att slippa det här jävla konkandet av alla för-e-bannade prylar jämt. Jag vet inte. Eller så får jag bara se det som ett härligt träningspass.

När nu flytt blev till ett "härligt träningspass" vet jag inte.

Av den här anledningen har jag nu tilltagit vissa åtgärder för att trivas som bäst i mitt hemland som jag egentligen inte trivs i. Jag har börjat med den berömda handbollen igen!

Och SOM jag älskar det! Det var väl ungefär det enda jag saknade i oslo, att inte hinna med och spela handboll. Har ju bara spelat i 3 veckors tid med lite blandade resultat och ett flås som är i noll existens för tillfället. Men det kommer!

Så på lördag är det jag som tågar in på handbollsplanen till min första match på ca 3-4års tid. Iklädd Hammarby tröja.

Märklig tanke det där också. Mycket som händer nu! Jag hade i mina tankar tänkt att jag egentligen skulle starta först om 2 veckor med matchspel kanske. När jag iallafall kan ETT namn på mina medspelare och inte enbart tränarnas namn och orkar springa två kontringar utan att tro att den lilla pension jag fått ihop var förgäves då begravningen kommer ske nästa vecka. Men så här får det bli och det blir nog hur bra som helst!

Det kan ju inte bli mer än fel dock.

 

 

Nog om höstens trista dagar. När jag fått smälta att jag numera också är folkbokförd i sverige igen, fått hem alla saker och fått en kondition som man iallafall vågar prata högt om, DÅ kan jag återkomma.

För just nu är allt under ombyggnad känner jag. Ingen pusselbit är riktigt på plats. Men tänkte att ett halvtidsresultat måste man ju ha.

Så varsågoda! Om man nu blev så mycket klokare på det. Inte jag iallafall.

 

 

Att resa har ju alltid varit en stort intresse för mig, det är inget att sticka under stolen med. Och ett ännu större plus är ju då också att man får jobba med just detta. Eller iallafall en stor del av det.

Det har då blivit att man har kunnat njuta lite extra. Bland annat så en helg som egentligen skulle spenderas i Ystad blev istället en helg i Magaluf. Skulle ner till Ystad för att hälsa på en vän. Men spontant kom denna vän på att det är tusen gånger roligare att vara på Mallorca än i Ystad. Sagt och gjort helt enkelt. Så jag tog flyget till Malmö redan på torsdags förmiddagen för att ladda ordentligt redan dagen innan avfärd. 3 taggade puckon tog flyget från Köpenhamn på fredagsmorgonen för att till slut ha 2 intensiva dagar i solparadiset Magaluf.

Och OM det blev intensivt! Men attans va kul det var! Träffa gammalt känt folk, njuta av sol, värme, god dricka och bad. Men det var nog lika bra för oss 3 att det endast var 2 dagar. Tror ingen orkat en vecka i detta hårda klimat, iallafall inte tillsammans.

Så istället bestämdes det att det får bli 2 veckor till Thailand i februari. Även om denna vän nu försökte med att vi skulle ta ett par dagar i San Fransisco redan i oktober. Jag lyckades då övertala min vän om att det är en dum idé då budgeten till Thailand då skulle gå fullständigt i kras. Om jag känner oss två rätt iallafall.

Men en spontanare har ingen dött av, eller hur?

 

 

Hann knappt med att komma hem innan det var dags att byta till en större väska.

För på måndagen var det tid för mig och min kära bror att åka på vinst och förlust till Tokyo. Med mellanlandning i Köpenhamn. Men vad gör det när man är påväg till en sådan destination?

Den här resan bjöd jag faktiskt min bror på. Allt för att ge honom en rejäl spark i arslet inför kommande studier. Och sköter han nu inte detta eller hoppar av är det tid för honom att betala tillbaka mig för resan. Punkt slut. Så jag hoppas VERKLIGEN detta var en spark i rätt riktning!

Tokyo. Vad säger man!? Japan är speciellt. På alla sätt och vis. Inte nog med att det är vänstertrafik man måste även stå till vänster i rulltrapporna. Man bockar mot alla i ren artighet, man står i kö innan man kliver på tunnelbanan. Dom är skrockfulla enda ut i fingerspetsarna. Toaletterna har allt från 3-10 eller mer funktioner på toaletterna. Om det nu inte bara är ett hål i marken.

När du provar kläder i butikerna måste du ta av dig skorna och ställa dom precis utanför provhytten och du får som ett "ansiktsnät" över huvudet för att inte få smink på kläderna du provar. I vissa butiker följer dom också med ut ur butiken innan du får påsen i handen.

Dom säger hej och tack i varannat ord. Typ. Överlag ett mycket artigt folk. Men ytterst dåliga på engelska. Men dom som kan engelska är istället mycket duktiga.

Ja, ni fattar det var en del att sätta sig in i. Men OTROLIGT mycket butiker av alla dess sorter. Och vilka fashionstars dom är! Shit va härligt det var! Man kunde ju shoppa ihjäl sig om det ville sig så väl. Är både glad och ledsen över att man inte är miljonär i detta fall. För då kunde man shoppa SÅ mycket mer, men samtidigt hade jag inte haft den miljonen kvar om jag nu råkat haft den i första taget..

Har varit inne i den största adidas butiken ever och också den största elektronikbutiken. Det var så många våningar med ENBART elektronik. En hel avdelning med bara tillbehör till mobiler t ex. Say no more.

Och dom största shopping centrumen. Ja allt var bara helt otroligt.

Var också uppe i världens högsta torn. Tokyo Skytree. Var dessutom i templet i Asakusa. Att vandra runt i alla dessa butiker i 40graders värme, den pluserande storstaden var bland det största jag någonsin varit med om. Det var så stort allt vi upplevde att det var svårt att ta in.

Hoppas att man kommer tillbaka dit någongång för det var så värt en 14h resa dit.

Det bästa är att jag insåg att min bror inte är tappad trots allt. Tack mamma och tack pappa!

Han har ett hum om japanska språket både skriftligt och muntligt, även om det tog ett litet tag innan det släppte men det är lugnt. Han kan läsa en karta, kan tänka logiskt och går fort. Vem kan begära mer?

Dom negativa sidorna är väl som hos alla småbröder misstänker jag. Så dom behöver jag nog inte gå djupare in på.

Att även ha fått tagit del av den japanska matkulturen är ju bara fantastiskt! Gott, sunt och smakrikt. Jag blev nog lite imponerad över mig själv att jag hanterade pinnarna så väl som jag gjorde. Det kan jag ju också tacka mina grundare för då dom också är förtjusta i mat inkluderat pinnar. Så typiskt svenssons är vi ändå inte.

Ja Tokyo. I love Tokyo! Jag har egentligen ingenting att tillägga mer än att ÅK TILL TOKYO! Det är värt onda fötter, svett, många utstirrande blickar och framför allt en enormt ekande plånbok.

Och att det ironiskt nog blir så att man får leva på nudlar resten av månaden. Living the dream!

 

 

 

 

Ja det är ju som tidigare nämnt (i ca alla senaste inlägg jag skrivit...) tomt på uppdateringar och inspiration.

Det som nu har uppdaterats i min vardag är att jag varit på intervju för cabin crew. Gick till steg 2 av 3. Och är nöjd med min insats då jag hörde att det var MÅNGA sökande. Kändes som jag inte kunde gjort så mycket mer heller. Så nöjd är ordet.

Och fler chanser kommer nog längre fram. Nu håller jag istället tummarna för att få fortsätta med det jag gör på arlanda som trafikassistent. Jag trivs verkligen KANON bra! Och svar på det får vi nog om ca 2 v eller så om jag förstått det rätt.

Skulle vara så skönt att ha en mer fast inkomst och jobba återigen med något jag trivs med.

Och då öppnas många dörrar även för att ordna en EGEN lägenhet! Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag längtar tills dess. Just nu har jag strö köpt diverse inredning till min flytt så småningom i en egen lägenhet. Känns lite deprimerande att inte packa upp nyköpta saker eller bara ställa på hög. Men det finns en glädje i dessa köp också.

Lyckades även impuls köpa en tv. Inte alls min grej att göra så men när jag bestämt mig så blir det så. Sedan att tanken inte var att direkt köpa den värsta på marknaden för sin storlek och design men så fick det tydligen bli. Heja mig!

Nu saknas bara den där rackarns lägenheten också så kan jag börja leva, på riktigt.

Så länge passar jag på att försöka göra så mycket som möjligt av min lediga tid. Och inget mindre än att just resa. Bäst att göra sådant medans man kan. Startar nästa helg med att resa hem. Till Oslo. Ska jobba på ett bröllop till ett par kompisar. Det tror jag blir jätte bra och kul framför allt! Och skönt också att få vara i Oslo en kort stund.

Saknar Oslo, framför allt nu när framtiden är oklar.

Helgen efter det blir det att flyga till malmö och sedan vidare till Ystad för att hälsa på en vän. Den resan tror jag dock kommer bli hel galen. Vet ju att vi triggar igång varandra rätt friskt. Och att ha en hel helg har vi inte haft sedan åre. Shit maj-britt säger jag bara. Haha! Längtar som tusan! Var dessutom länge sedan jag var i södra sverige.

Rastlös själ som jag är slutar ju givetvis inte mina äventyr för sommaren där. Håller tummarna nu för att sista veckan i augusti kunna åka till Tokyo av alla ställen. Vi har ju nu fått flygbiljetter som crew och det är bara att nyttja i den mån det går! För tänk om man inte får fortsätta till hösten. Och man reser standby så då tänkte jag ta ett resmål inte så många åker till så att möjligheterna blir större att få åka med.

Och TÄNK att få säga "nä men jag var i tokyo i några dagar!" Håll tummarna. För DET mina vänner, skulle vara bland det coolaste jag sagt ever!

Som det kanske märks så trots utredning av rygg och inväntan av remiss till magnetröntgen är jag glad. Det blåser i min riktning nu.

2013 startade trögt och jag trodde oturen föralltid skulle förfölja mig. Men den varmare halvan av året verkar ha gjort susen! För kompis, det går bra nu.

 

 

Jag vet. Bloggen står väldigt tom. MEN jag har inte haft någon som helst lust för att blogga. Jag har till och med övervägt att faktiskt avsluta det. Fast, då försvinner ju otroligt många minnen så jag har låtit bli.

Det att jag valt att blogga nu är enbart för att det har hänt så pass mycket som jag mer än gärna vill ha i bloggen. Oavsett hur många som faktiskt läser den. This is for me.

Inte nog med att lägenheten hemma i Oslo är ihop packad med mycket vemod. Men också med en känsla av att jag kan börja ett nytt fräscht kapitel i mitt liv och styra upp saker och ting. Det har ju varit väldigt upp och ner med precis allt för min del senaste tiden, eller ska jag säga åren? Har bara gått och väntat på att vinden ska vända.

Känner att det faktiskt gått otroligt bra sedan starten av sommaren. Det bara rullar på. Det är sådan otrolig lättnad. Tänk att jag faktiskt ska få ha lite tur också. Så skönt! Motgångar och att alltid försöka hitta diverse lösningar på allt tar otroligt mycket i längden. Det har jag märkt.

Nu är det min tur.

Efter mycket om och men gick jag med på att prova något nytt. Då en vän till mig hetsat mig att faktiskt lämna tryggheten innanför wallmans salonger oslos väggar. Sagt och gjort. Flygbranschen nästa. Flygvärdinna var tanken men fick ett sommarjobb på arlanda för SAS som trafikassistent. Why not tänkte jag! Skulle ju ändå vara ledig hela sommaren så tjäna pengar och känna på branschen vore ju kanon.

Det var över 200st som sökte till dom 30 tjänster som de ville ha över sommaren. 28st fick jobbet och en del hoppade av redan i starten. Jag var en av dom här 28.

Det kändes otroligt bra! Detta skulle vara starten på mitt nya kapitel. Fick näst högsta betyg på engelska testet man var tvungen att ha gjort inför jobbet. Allt var över förväntan. Tänk att jag faktiskt lyckades! For once.

Jobbet har varit sjukt inspirerande och otroligt kul! Mersmaken kunde kännas redan efter första månaden med blå uniform. Så jag meddelade att jag var intresserad i att fortsätta även till hösten. Så får se hur det blir med den saken. Lika så har jag fått intervju till just flygvärdinna för SAS. Även där innan ansökningstiden var slut fick jag ett mejl om att det var så otroligt många sökande att dom gick efter 3 kriterier som dom sedan tog ut för intervju. Och även här lyckades jag ta mig till intervju. Så på onsdag vet jag mer. Och blir det inget där, så är jag enormt stolt och glad för mig. Att JAG har gjort allt detta.

Det sporrar mig ännu mer. När man lyckas. När man får tillbaka för något man gör. Och när man får bra betyg för sitt jobb. Nu ska jag göra det ÄNNU lite bättre. Varje dag.

 

Ja bloggen får bara stå tom med jämna mellanrum för det finns ingen tid.

Det har inte hänt så himla mycket sedan sist mer än kiel resan med hela wallmans gänget. Och det gick bra trots allt! Nästan ingen sjö och jag var nöjd.

I två dagar nu som jag faktiskt haft ledigt har jag unnat mig träning. Jag och Stine har verkligen hittat våran grej nu så vi kan peppa varandra. För jag HAR ingen diciplin när det kommer till egen träning om man inte har någon att stötta sig emot. Och nu är vi igång! Så jag satsar på turkiet, alanya beach here i come! Haha! Tur att jag har en stund på mig för annars hade jag gått under. Så snygg som få är tanken att resultatet ska bli med träningen.

Hoppas jag lyckas.

Även varit hos naprapaten idag vilket varken gav bra eller dåliga besked mer än att jag ska fortsätta med träningen och komma åter om 2 v. Tyvärr har jag inte blivit något bättre så hoppas på framsteg nu när träningen kickat igång!

Jävla ond cirkel det där.

Dessutom har jag råkat hitta ebay. INTE BRA! Den stackars lönen som ramlade in på kontot nu är så gott som bortblåst på diverse "bra att ha grejer" från ebay. Håller nästan lite tummarna för att inte vinna vissa auktioner för att spara in lite av dom tänkta sparpengarna.

Men genom ebay har jag faktiskt kommit igång med ett projekt jag tänkt på mycket länge! Har haft den här idéen liggandes i bakhuvudet sedan i vartfall 3 år tillbaka. Och nu är jag igång! Förhoppningsvis kommer jag undan billigt. För så som jag tänkt det, kan det rasa iväg lite. Diggar att jag är på god väg med det iallafall. Så hoppas bara resultatet blir som jag har i huvudet. Inte alltid det blir så nämligen... Kan avslöja så mycket som LP - skivor iallafall.

Har så mycket att se fram emot att jag inte vet vad jag ska längta till riktigt, och samtidigt massvis med jobb att försöka ta mig igenom. Julbordssäsongen verkar aldrig vilja dö ut..

Så på söndag tar jag ett kort break och drar till sthlm fram tills onsdagmorgon. Kort och intensivt. Det blev lite hastigt med det där pga att jag har lite grann att ordna med för troligen ett jobb i sommar.

Så som vanligt inleder jag året med att, RESA lite.