en bild säger allt om en strand.

Vi var packade och klara för avfärd från härliga LA. Varmt, soligt och så där perfekt som man bara ser på film egentligen. Tack och lov gick vi upp så pass tidigt innan vi skulle åka så att en frukost på en uteservering fick minsann runda av det hela.

















Rullandes därifrån var det dags att säga hejdå. Kändes väldigt trist att säga hejdå faktiskt, vi kände oss ju så hemma där.
Men väl på flygplatsen lämnade vi våran trotjänare till bil och gick för att checka in och fördriva en del tid. Vilket också resulterade i mera mat. Panda express, som vi fått tips om. Var faktiskt över förväntan måste jag säga.














Och hette det här nu inte panda express så ber jag om ursäkt. Minnet är alldeles för kasst såhär i efterhand..
Iallafall. Vi gick mot gaten och insåg mycket snart att det såg mörkt ut för oss. Vi skulle inte komma med flighten till Frankfurt för att sedan kunna ta oss till Stockholm.
Så är det när man åker standby. Till min enorma fördel hade jag räknat med att detta kunde ske och hade några dagar att spela på.
Vi gjorde vårat bästa för att hitta alternativ. Men efter att ha tillbringat hela dagen på LAX airport kände vi att koncentrationen kunde läggas på att hitta ett hostel.
Sagt och gjort. Efter våran enorma besvikelse från venice beach vägrade ci ge oss!
Så ett hostel precis intill beachen i venice fick det bli. Skulle vi minsann tillbringa en dag till i LA var det de vi saknat. En dag på beachen.
Vi listade om oss till flighten dagen efter och begav oss.
Vi blev upplockade av en shuttlebus som skulle ta oss till venice.
Kan ha varit den mest fnittriga och roligare bussresor jag gjort faktiskt!
Killen som hämtade upp oss var i våran ålder och snacksalig, så in i vassen! Vi hann knappt svara på hans frågor om vad vi hette och vart vi kom ifrån innan han matade på.
Mest egentligen några så icke rumsrena ord han lyckats lära sig på svenska av sina svenska vänner.
Och samtidigt som detta sker försöker vi lära honom "det kan du fethaja" och han ska promt visa ett filmklipp på sin iPad med någon grupp/artist från Sverige som han diggade. Vilket misslyckades gång på gång. Och han sa hela tiden "ni MÅSTE lyssna och kolla på den! SÅ bra!"

Om jag ska vara ärlig har jag helt glömt bort vad jag skulle söka på och har ännu inte lyssnat på det. Hoppas han förlåter mig.

Och det var inte de enda som skedde. Han tyckte ju att vi vid det här laget nu var vänner så han frågade artigt om han kunde stanna på vägen för att hämta upp något. Sure!
Sagt och gjort, han stannar vid en trottoar, lämnar bilnycklar, mobil, iPad och oss och springer iväg. Haha! Tillbaka kommer han med en vit påse och visar stolt upp några riktigt fula kepsar/hattar som han tydligen sålde och hans vän gjorde åt honom. Kan knappast påstå att jag blev en keps tjej efter det där.
Men skulle kunna tro att våran bussresa från LAX airport var ca 3 timmar lång. Så var det inte! Om den ens varade i 30min minns jag inte. Men knappast längre än så iallafall.
Mycket hinner hända på kort tid. Tro mig!
Han tackade och skickade iväg en snapchat till sina svenska vänner där han sa "det kan du fethaja!" Sedan checkade vi in på vårat backpacker hostel.
Köpte subway och tog tidig kväll. Våga vägra missa beachen!















Fördelen med att stanna en natt till var inte bara att vi fick ett par timmar på beachen innan vi skulle dra utan att man slapp packa. Det var ju redan klart!
Upp i ottan gjorde oss lite i ordning, käkade någon rostmacka för att sedan inta beachen.
För en harmoni!! I det här läget tyckte vi knappast att det var trist att bli kvar en natt extra. Tvärtom. Vi fick det vi missat. Och nu förstod vi bättre vad folk menade med att venice beach var ja, venice beach. Och inte bara något dimmigt och kallt helvete med annorlunda människor.
Detta var en helt annan sida.
Vi satte oss omgående och njöt. Bara var. Vi pratade knappt alls under dessa två timmar vi faktiskt satt där. Man behövde inte det. Kanske bara får låta bilderna tala för sig själva. För det här, det var en perfekt avslutning på resan.
För väl tillbaka på LAX kom vi inte med Frankfurt flighten igen men chansade på att åka via München istället vilket gick galant. Tredje flighten gillt helt enkelt.







































Ja som ni ser så la Cissi upp på instagram när vi kom med! Så stulade bilden bara för att visa.
Om någon skulle fråga mig om jag vill åka tillbaka igen. Då skulle mitt svar var självklart, jag inte bara vill, utan jag SKA tillbaka! Jag är frälst i både USA och california vad det har bjudit på under min vistelse där. Jag älskar det. I mitt nästa liv ska jag bo någonstans i Kalifornien. Det ska jag.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback