Idag har varit en bra dag trots 400 pers i salongen. Jag trodde ju givetvis det allra värsta! Som alltid.. Men även ikväll så överlevde jag otroligt nog. Men imorgon mina vänner känns som att jag ALLTID tycker att NÄ NU JÄVLAR BLIR DET MYCKET men hold it, så är det inte..! Imorgon iallafall så har vi alltså 550 pers i salongen. DET är inte riktigt att leka med en lördag.
Kommer säkert bli sådär nattligt djup igen. Men det kan vara ganska skönt att skriva av sig alla tankar på natten. Då har man hunnit bolla med tankarna tillräckligt.
Vi blev kvar en kort stund efter vi slutat jobbet idag jag och ett par stycken till. Många som står mig väldigt nära också, inte bara kollegor. Vi diskuterade en del om bland annat förändringar. Att man faktiskt måste ta tag i saker när det inte riktigt funkar eller när man får dålig respons. Nu låter det här hur simpelt som helst! Men bara ändra på dom dåliga sakerna då! Tänker ni nu säkert.. Men alla gånger kan man inte "bara göra" utan det är en del som ska klaffa för att få dom här dåliga sakerna att verkligen funka med dom bra idéerna.
Här kan jag bara se till mig själv. Mitt år 1 här i oslo var knappast guld och gröna skogar. Mycket gick emot mig, verkligen MYCKET! Kändes inte alls som att det var "meant to be" för mig att vara här. Jag tänkte väldigt mycket under mitt år 1. Inte för att jag slutat tänka nu men då var det andra tankar. Jag trodde på riktigt att jag inte skulle få mitt liv att funka här. Jag övervägde, bollade idéer, låg sömnlös med tankar och försökte komma på lösningar på allt. Men kom liksom egentligen aldrig fram till så mycket mer än att jag inte har samma möjligheter hemma med t ex jobb och boende. För vänner här har jag och hade även då.
Beslutade mig att inte söka några jobb i oslo över sommaren då kontraktet på wallmans löpte ut. Ville ha lite tid. Men ändå inte flytta. Bara hitta en lösning, hitta mig här i oslo.
Var hemma i 2 månader med att jobba lite lite extra för att få ekonomin att gå ihop och reste lite lite grann. Hemma i sthlm är alltid hemma hemma. Jag kom fram till också så småningom att det är i oslo jag vill vara.
Att komma tillbaka från sommar och sol i sthlm var nästan som att ta alla mörka moln från himlen och låta dom bli borta. Mycket uppdagades.
Nu känner jag min karma, på riktigt. Mitt fantastiskt dåliga 1 år i oslo vänder till något bra. Nu blir det BRA!
Som ni förstår står jag min vän Vegard offantligt nära. Han är som den storebror jag aldrig fick, som jag brukar säga till honom. Vi tog som vanligt sällskap hem från jobbet och pratade mycket om framtiden. Vi längtar något så kompiöst till februari då vi ÄNTLIGEN kommer få flytta ihop. Det kommer att bli bra det vet vi. Trots att vi är som vi är och kan tjaffsa om en del. Men så är det med alla olika förhållanden, det ska vara så.
Vi konstaterade även att år 2012 är VÅRAT år. Min sjukt dåliga karma vänder och blir till det allra bästa. Med allt.
Det är som all världens knutar löses upp. Jag vill ha 2012 nu.

8 dagar kvar.

Dagens musik; David Garrett - Nothing else matters



vad jag bryr mig om nu, är att du då ser det...