Angelique

Just idag saknar jag nog allt som har med hemma att göra. Även det tråkiga. Hade hellre legat bakis på soffan hemma i tumba efter en lite FÖR hård kväll igår med mina vänner där hemma och blivit tvingad till gula villan för att försöka äta en halv pizza innan det sätter stopp. Till och med DET är bättre än det här!

Idag känner jag mig otroligt frustrerad över att min kropp inte samarbetar med mitt huvud. Till och med så att jag har lite ont i huvudet, att vara irriterad funkar inte för mig helt enkelt.

Det gör inte saken speciellt mycket bättre av att ha pratat med födelsedagsbarnet Jimmy i telefon inatt som var på fyllan och villan efter att ha blivit firad efter noter. Eller att se bilder på facebook av flera andra vänner som hade kalasat ordentligt. Då vill man inget hellre än att vara hemma!

Dessutom så var det kvarsittning på jobb igår med efterfest såklart. Så jag fick inte jobba och inte vara med på kvarsittningen. Kan livet bli mer orättvist ibland!!

Jag är extremt bortskämd med min omgivning och vet att det ALLTID är någon som har det värre. Men i det här fallet hjälper det liksom inte. För idag känner jag mig så trist och ensam. Hur många som än hade varit med mig idag så hade jag nog ändå känt mig ensam.

Försöker att jävlas med en väldigt bakis 25åring, Jimmy, för att liva upp stämningen lite. Och det hjälper faktiskt lite grann.

Exakt så känner jag. Och det behöver inte vara dåligt, inte i mitt fall. Jag har inte varit den som är expert på att visa HUR mycket det betyder att den personen finns. Det vet jag. Det inte alla gånger jag faktiskt kan visa vad jag känner. Trots att det finns så mycket att visa.

Jag kan inte säga hur tacksam jag är att den här personen finns i mitt liv och har givit mig otroligt härliga minnen, gapskratt tills man grinar och härliga framtidsplaner. Vi har även, gråtit i floder tillsammans, bråkat och tjafsat, blivit sams i nästa sekund, krigat och alltid vänt och kommit tillbaka, stöttat varandra, pratat allvar och snackat i nattmössan, legat på varsin soffa och nästan tävlat om vem som kan äta mest, ja listan kan göras milslång. Och längre kommer den bli.

Jag hoppas att flera har det så bra som jag. Jag är otroligt lyckligt lottad att en sådan person finns hos mig. Självklart har jag många fler som jag värderar högt, men ingenting kan jämföras med detta.

Personen jag pratar om är en vän jag lärde känna ett kort tag efter att jag flyttat till oslo. Vi hittade inte varandra direkt, men det tog inte lång tid innan vi bara klickade. Ju mer vi umgicks och lärde känna varandra insåg vi hur likasinnade vi var. Sedan dess har det bara fortsatt.

Kan inte begära någonting mer, jag har allt. Den det handlar om är självklart min fantastiska sambo, Vegard, den storebror jag aldrig fick.

Tack för att du är du, och att vi hittade den vänskap vi har idag. Du är bäst.

Men den här turen dit var bara helt fantastisk! Frisk luft, snöscooter, härliga vänner, bastu med mera. Man hör ju att det bara kan bli bra! Vilket det också blev. Tror vi alla gärna hade stannat en vecka och inte bara 4 dagar.. Vi njöt i fulla drag av att bara ha tändbrasa och långt ifrån teknik som möjligt. Vi var utomhus så mycket vi bara orkade och byggde en stor grop att elda i med en halvcirkel av sittplatser med ryggstöd och renskinn att sitta på. Det kunde inte bli mysigare!

Byggdes även en stor grotta med en snögång som gick under ena bron som var på tomten. Vi hade det så himla bra.

Dock var det en incident som gjorde slutet på resan mindre kul och fantastisk. Droppar detaljerna då allt är utrett på plats och vi är överens om att tuffa på som vanligt. Vilket jag tycker är en mycket bra deal! Men jag var tvungen att bli hämtad med ambulans och körd till kirkenes sjukhus. Och där blev jag i nästan 2 dagar innan min räddaren i nöden, Vegard, kom och hämtade mig! Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde på sjukhuset. Som tur var på kvällen kom vegards syster Annik och hälsade på och lämnade sockor hon stickat till mig. Kan meddela att det var en sådan lättnad att få spontant besök när man ligger där mellan bara äldre människor. Trots att jag var helt slut så var det skönt att ha henne där. Så öm och trött som jag var har jag aldrig varit någonsin. Det var så sjukt! Som tur var sov jag mig nästan igenom hela sjukhus vistelsen. Så när som på att dom väckte mig när maten kom. Annars vet jag inte riktigt vad jag tagit mig till, utan radio eller nånting.

Det var iallafall skönt att få lämna sjukhuset så jag fick flyga med hem till oslo. Men självklart slutar inte historien där..

Kände mig inte helt kry strax innan landning och väl på fast mark i oslo var jag svimfärdig och illamående. Så även där tillkallades sjukvårdspersonal och ännu en ambulansfärd. Kom då till en pytteliten mottagning med en märklig läkare. Fick inga vettiga besked mer än att det nog berodde på att jag fått mig en törn i balanssinnet pga anfallet tidigare.

Så sent på natten fick jag och vegard ta en taxi hem. Jag har nog aldrig känt att det har varit så skönt att komma hem någonsin! Och fantastiska pernille tog all våran packning eftersom det knappast fick plats i ambulansen.

Den stöttning och hjälp jag fått av dessa otroliga människor som var med på turen är jag mer än evigt tacksam för! Kan inte tacka dom nog.

Så pga allt detta så får jag inte jobba alls i helgen. Vilket nog är det bästa, men också det absolut tråkigaste jag varit med om! Finns inget värre än att bara vara hemma. Men som sagt, förmodligen det bästa. Jag är trots allt inte helt kry än.

Så mina damer och herrar nu har jag alla bilder jag tagit sedan julafton inne på datorn. JIHUUU! Smartass.

Men detta betyder också att jag nu laddar kameran till max, rensar minneskortet så jag kan ta massvis med bilder i KIRKENEEEEES! För på söndag asapa tidigt på morgonen drar vi 14st blådårar från wallmans uppåt. Till typ ryssland! För att bara ha det grymt mysigt, dricka gott, basta, köra snöskoter med mera. Ni hör ju det är ju bara topnotch! Inga konstigheter alls! Och som vi längtar. Den här veckan kan ha varit den absolut längsta i våra liv. Eller i vartfall mitt och vegards. Vi pratar inte om nånting annat här hemma eller längtar mer till! Det är galet. Att den här veckan aldrig tar slut är ju bara helt sinnessjukt.

Som ni förstår så har vi alltså bara jobbat denna vecka. Och jag har till och med hunnit jobba dubbelt. Jobbade under dagen inför blogg awards som gick av stapeln här den 14e. Jag hade då också en god kollega som tog en goodiebag till mig därifrån. Och i den kunde man hitta precis ALLT! Helt fantastiskt var det! Allt från krämer till hörlurar. Jag var något nöjd den dagen kan jag säga. Plus att det inte är bara skit. Som man skulle kunna förvänta sig. Mer än nöjd tjej.

Annars har det verkligen inte hänt mycket i mitt oslo liv. Försöker få dagarna att gå så fort som möjligt så att vi kan dra till kirkenes! och om mindre än en månad är det också åre! Herregud va mycket resor!! Love it!

Och till nästa säsong kanske det blir ÄNNU mer. Men det är pga helt andra orsaker som jag i sådana fall tar när det blir aktuellt.

Nu hoppas jag bara att jag kommer att träffa Iida imorgon som är i oslo för en helgvisit. Det var liksom inte igår vi sågs och vi lär prata MYCKET magaluf minnen! Haha.

En arbetsdag kvar innan vi DRAR! Här hemma är vi packade och klara för att åka upp till norr. GÖTT.

Btw, jag älskar mitt samboliv.

Så det blev att, trots allt, följa med en sväng på efterfest. Jag kom aldrig ,som kanske förstått, lika mycket igång som dom. Men jag hade trevligt och jag tror jag helt enkelt får utesluta fest när jag känner mig så.

Lyckades dock med det briljanta påväg hem runt kl 5 på morgonen halka på isen och slå i min fantastiska rygg. Min rygg, som kanske bekant, är sällan samarbetsvillig. Och nu när den börjar bli helt fin igen efter min rejäla vurpa i trappen dagen vi flyttade med massa grejer i händerna, så hände det IGEN! Och exakt på samma ställe. Vilket betyder även samma ställe som jag har haft problem med min ena disk. Såklart..! Verkar lite som att jag absolut inte ska få bli helt bra utan måste dras med det här, jämt. Otur skulle man kunna säga eller klantighet, vad vet jag. Fruktansvärt irriterande är det iallafall! Och jag VET att om jag hade druckit mer så hade jag istället halkat som en säck potatis och därav säkert inte gjort mig illa på det viset. Så jävla typiskt!

Idag har det varit lite tröttstuga hos oss. Jag vaknade första gången vid kl 10 men valde att försöka somna om med min ömmande rygg. Vid kl 13 ca så gick jag upp. Tok ledsnade på att ligga där och kvida.

Hann med att duscha, tvätta och göra frukost till grabbarna innan dom gick upp. Kl 15 blev det äntligen lite liv i lägenheten! Serverade frukost som uppskattades och sedan blev det soffläge och modern family.

Runt middagstid gick dom och köpte en välförtjänt pizza och sedan kom Heidi och John-Magnus på besök och blev här ett par timmar. Riktigt mysigt!

Nu har Vegard tagit kvällen efter att absolut inte orka hålla sina ljusblå öppna. Själv är jag ju, såklart, inte trött än. Hopplöst! Jag om någon behöver ett par timmars extra sömn.. Håller dessutom tummarna för att jag kan sova ordentligt med min förbannade jävla rygg.

Som sagt, typiskt mig eller bara klantig. Det är frågan.

Det kunde inte blivit så mycket bättre! Annars brukar jag gilla att sysselsätta mig med att städa och tvätta när jag är ledig. Men det lyckades jag ta igår utan en tanke på idag. Så allt jag gjort idag är att; sovit så länge att jag nästan skäms, förflyttat mig till soffan och bäddat ner mig där, gjort frukost, pratat med pappilu i telefon, kollat på kyle xy, köpt bröd och solat. Nu är jag åter i soffan efter att ha värmt upp den mat vi hade i kylen till middag. Känns bara helt fantastiskt att ligga i soffan i vårat underbara vardagsrum med tända ljus och inga bekymmer. Mitt enda bekymmer är att jag ville se både the voice norge och sverige, som givetvis sänds samtidigt! Vi har den norska på inspelning men jag vågar inte se på någon annan kanal ifall att det avbryts och då får jag skäll av vegard. DET vågar jag inte! Så det var inte så svårt val till slut.

Jag blev väldigt glad då pappilu ringde idag. Visste inte att han var ledig från jobbet. Så vi pratade ganska länge och det var skönt då han nu, faktiskt på klockslaget, är på väg mot barbados och sin resa.

Nu får jag hålla mig uppdaterad via mammilu om hur det går och hur han har det. Han sa att han skulle försöka skicka sms när han ordnat med kontantkort och sådant. Känns lite märkligt att han faktiskt är iväg igen. Men det är tur att det inte är så länge denna gång. Och jag hoppas VERKLIGEN han är försiktig med tanke på att han inte fått helt grönt ljus efter sin operation. Det är inte värt att förstöra rehab pga detta.

Och eftersom jag är ledig idag och bara går runt och myser i mjukiskläder, filtar, massa kuddar och bra tv så jobbar jag dubbelt imorgon. Startar på ft ett par timmar och avslutar på wallmans.

Lika bra att suga i sig allt jobb som dyker upp! Trots att jag troligen är norra europas mest ovana med att börja jobba kl 9.

Men snart är det söndag igen och den här veckan flög iväg lika snabbt som alla andra veckor. Helt sjukt. Om 1 vecka är det kirkenes också. Shit..! Vart tar tiden vägen? Jag hänger inte med.

Igår beställdes det även lite flygbiljetter hos hushållet Källsten & Kristiansen. Men vart det bär av ska vi hålla lite hemligt med. Men det blir en välförtjänt påsksemester.

Vi kände igår att; varför inte göra av med ÄNNU mer pengar? Så sagt och gjort. Bokade, betalda och klara flygbiljetter. Känns jätte skönt faktiskt! Vi kommer nog vara en smula trötta på varandra efter den resan men det ska nog gå bra. Vi ser fram emot den resan iallafall!

Under dagen idag har dom stängt av vattnet hos oss pga vägarbete. Och man inser inte förrens man är utan vatten hur beroende man är att kranen ska gå att öppna och vattnet flödar. Jag var smart som tog duschen det sista jag gjorde innan läggdags inatt men alltså, allt annat då? Bunkrade upp med vatten i kylskåpet och laddade kaffebryggaren. MEN man behöver vatten utöver det insåg jag. Typ när man sminkat sig, går på toaletten osv. Man är väldigt handikappad utan vatten säger jag bara! Plus att på varningslappen stod det kl 9-13. Kan då meddela att vi inte fått tillbaka något vatten än och klockan är snart 14.. TRIST!

Man är så förbannat bortskämd alltså! Vi klagar över när vi inte har vatten eller tillräckligt varmt i lägenheten, eller det absolut största i-landsproblemet "vad ska man äta för middag?" Det är ju löjligt vilka problem man har! Finns miljoner människor som skulle göra allt för att ha det som oss. Och vi klagar. DET är illa.

Idag känner jag mig faktiskt väldigt glad över vilken situation jag har. 2 fantastiska jobb, vänner, världens mysigaste lägenhet med världens finaste sambo, mat i kylen, ja you name it! Det är inte alla som har. Im happy!

Fjantiga i-landsproblem som blir stora problem pga sin situation. Men inga problem är väl för små? Eller?

Vi tillbringade endast 4 timmar på ikea faktistk, med matpaus, vilket jag är väldigt förvånad över. Trodde helt ärligt att det skulle dröja längre med alla våra planer osv. Men det var nog lika bra att det gick fort.

Eirik kom vid 11 tiden imorse för att äta frukost med oss innan vi skulle dra iväg. Vi fick även med oss Tobbe som skulle köpa lite sängkläder. Och Eirik skulle köpa ljus och en stekpanna. Ingen gick ut därifrån med att ha köpt endast det dom skulle.

Förutom vi då. Men vi tog priset över alla dock. Kvittot blev lätt en halvmeter långt. Fy satan! Men shit så fint vi har fått nu också. Kunde absolut inte blivit bättre! Jag är så glad att jag vill grina! Mer hemtrevligt hem får man nog leta efter.

Vi har just haft Gunnar över på lite middag och visning av våran lägenhet. Han sa att det var riktigt hemtrevligt och att han fick lite känslan som man hade när man var liten och var hemma hos sina föräldrar. Och han har helt rätt! Det stämmer på pricken in! Kunde nästan inte sagt det bättre själv.

Men i all glädje så kommer alltid något trist. Jag har precis skypat med min alldeles fantastiska pappilu. Det i sig är inte alls trist, snarare tvärtom! Skype är världens bästa uppfinning!

Men på fredagkväll åker han, återigen, iväg för att jobba på ett gigantiskt kryssningsfartyg men nu i karibien i 7 veckor. Låter självklart helt fantastiskt bara det! Men han har ju som ni troligen vet att han varit iväg förr, 2 ggr.

Jag tycker att det är kul att han får uppleva allt detta och jobba med det, MEN det är alltid lite stress. För jag är ju inget fan av båtar. Vatten och det som hör till är min stora fobi. Jag diggar det inte alls. Och nu ska han iväg, igen.

Plus att det innebär att jag inte får prata med honom igen förens han är tillbaka. Förhoppningsvis befinner sig jag och vegard i sthlm i samma veva som han kommer hem. Det visar sig snart då vi bokat flygbiljetterna.

De andra gångerna han åkt iväg har jag fått vara på plats och säga hejdå. Men nu är jag här. Och det känns inte så kul, den klumpen i magen är inte att leka med.

Plus att jag nu inte är hemma och kan stötta mammilu som blir ensam med hushåll och allt det där. Och för vissa kanske det låter märkligt. Men det är det inte. Inte för mig. Det är bara så det är.

Just nu känns det som en liten down stämning blandat med den här känslan som är så bra efter allt.

Trodde bara inte det skulle kännas så trist att prata med honom ikväll. Jag vet att allt kommer gå bra, men ändå. Det är ju så speciellt allt det här. Men min pappilu är bäst, det ska han ha.

Trots detta är jag så glad för hur jag har det just nu. Många skulle säkert vilja byta med mig. Jag skulle vilja byta med mig.

Nu har vi iallafall hunnit; gå upp tidigt varje dag den här veckan, flyttat, kommit i ordning & jobbat i tillägg, haft mysiga frukostar vid vårat lilla matbord, planerat en taco & öl kväll för våra fantastiska vänner som hjälpte oss med flytten, handlat allt inför kvällen och nu kommit till söndag. Så idag ska vi bjuda dom som var våra hjältar i onsdags och ha en fantastisk kväll. Det har jag sett fram emot! Och denna sovmorgon, lovely.

Imorgon ska jag inte lyfta ett finger. Fy satan va värd jag är det! Sliten.se är bara förnamnet.

Tisdag vankas ikea med vegard och eirik. Då är det faktiskt bara pynt vi ska köpa och inget annat. För ALLT är på plats. Nu är det små grejer kvar. I love it!