Haha. Jag vet inte vart jag ens ska börja. Allt är SÅ galet. E vet exakt vad jag menar. Har just berättat en hel del om gårdagen för henne. Men som sagt så vet jag inte alls vart jag ska börja. Direkt efter min träning så blev det att stressa lite för att sedan bli hämtad av S´s snälla mor som säkert blev övertalad att skjutsa till Vårsta. Jag visste inte vad jag hade att vänta överhuvudtaget mer än att S sa att jag skulle med för att R ville det, sagt och gjort står vi där utanför så kläcker S ur sig "Alltså bara så du vet är det typ bara jaa, hmm jaa konstiga människor där.." Jag med paniken i ögonen liksom häver ur mig "Men hallå! Va fan gör vi här då?!" Han bara skrattade sen öppnades dörren av en söt tjej, som visades vara han som bodde där, hans tjej. Super snäll och pratglad som få. Jag kommer upp lagom lost och typ massa folk i ett litet rum. Kände igen mer än hälften av folket eftersom vi gick i samma högstadie, återträff? Alla var sig lika. Varav han som bodde där vi var har jag konfermerats med så vi snackade lite sådana minnen, ur trevligt!
Tydligen var natten ung och alla var lagom onyktra. Jag var verkligen så vilsen. Tills S säger att E är påväg. Jag tänkte direkt, gud va skönt att få prata med någon. Hon hann dock inte mer än att kliva ur bilen innan hon var påväg hem igen eftersom hon skulle öppna idag.
Jaa jag vet inte om jag orkar berätta detaljerat resten av kvällen faktiskt, så händelserik! Vi stog iallafall utomhus och jag frös som alltid, blöt om fötterna och lagom mör i kroppen efter träning. Men väl inne i värmen igen, typ sådär sent som det kan bli, blev det typ kaos, usch orkar inte skriva om allt det. Tänker inte ens yttra mig. Haha det var roligt fast ändå inte! =)
En mycket lyckad kväll även denna trots glömda nycklar så här på morgonen och åka till Tumba en halvtimme för tidigt, så typiskt mig. Men jag är nu återställd med rygg och ljumske. Tackar! Känns så skönt faktiskt men jag har ont alltså, haha men det går över. =)

You don´t know how you met me...