Men den här turen dit var bara helt fantastisk! Frisk luft, snöscooter, härliga vänner, bastu med mera. Man hör ju att det bara kan bli bra! Vilket det också blev. Tror vi alla gärna hade stannat en vecka och inte bara 4 dagar.. Vi njöt i fulla drag av att bara ha tändbrasa och långt ifrån teknik som möjligt. Vi var utomhus så mycket vi bara orkade och byggde en stor grop att elda i med en halvcirkel av sittplatser med ryggstöd och renskinn att sitta på. Det kunde inte bli mysigare!

Byggdes även en stor grotta med en snögång som gick under ena bron som var på tomten. Vi hade det så himla bra.

Dock var det en incident som gjorde slutet på resan mindre kul och fantastisk. Droppar detaljerna då allt är utrett på plats och vi är överens om att tuffa på som vanligt. Vilket jag tycker är en mycket bra deal! Men jag var tvungen att bli hämtad med ambulans och körd till kirkenes sjukhus. Och där blev jag i nästan 2 dagar innan min räddaren i nöden, Vegard, kom och hämtade mig! Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde på sjukhuset. Som tur var på kvällen kom vegards syster Annik och hälsade på och lämnade sockor hon stickat till mig. Kan meddela att det var en sådan lättnad att få spontant besök när man ligger där mellan bara äldre människor. Trots att jag var helt slut så var det skönt att ha henne där. Så öm och trött som jag var har jag aldrig varit någonsin. Det var så sjukt! Som tur var sov jag mig nästan igenom hela sjukhus vistelsen. Så när som på att dom väckte mig när maten kom. Annars vet jag inte riktigt vad jag tagit mig till, utan radio eller nånting.

Det var iallafall skönt att få lämna sjukhuset så jag fick flyga med hem till oslo. Men självklart slutar inte historien där..

Kände mig inte helt kry strax innan landning och väl på fast mark i oslo var jag svimfärdig och illamående. Så även där tillkallades sjukvårdspersonal och ännu en ambulansfärd. Kom då till en pytteliten mottagning med en märklig läkare. Fick inga vettiga besked mer än att det nog berodde på att jag fått mig en törn i balanssinnet pga anfallet tidigare.

Så sent på natten fick jag och vegard ta en taxi hem. Jag har nog aldrig känt att det har varit så skönt att komma hem någonsin! Och fantastiska pernille tog all våran packning eftersom det knappast fick plats i ambulansen.

Den stöttning och hjälp jag fått av dessa otroliga människor som var med på turen är jag mer än evigt tacksam för! Kan inte tacka dom nog.

Så pga allt detta så får jag inte jobba alls i helgen. Vilket nog är det bästa, men också det absolut tråkigaste jag varit med om! Finns inget värre än att bara vara hemma. Men som sagt, förmodligen det bästa. Jag är trots allt inte helt kry än.