Så det blev att, trots allt, följa med en sväng på efterfest. Jag kom aldrig ,som kanske förstått, lika mycket igång som dom. Men jag hade trevligt och jag tror jag helt enkelt får utesluta fest när jag känner mig så.

Lyckades dock med det briljanta påväg hem runt kl 5 på morgonen halka på isen och slå i min fantastiska rygg. Min rygg, som kanske bekant, är sällan samarbetsvillig. Och nu när den börjar bli helt fin igen efter min rejäla vurpa i trappen dagen vi flyttade med massa grejer i händerna, så hände det IGEN! Och exakt på samma ställe. Vilket betyder även samma ställe som jag har haft problem med min ena disk. Såklart..! Verkar lite som att jag absolut inte ska få bli helt bra utan måste dras med det här, jämt. Otur skulle man kunna säga eller klantighet, vad vet jag. Fruktansvärt irriterande är det iallafall! Och jag VET att om jag hade druckit mer så hade jag istället halkat som en säck potatis och därav säkert inte gjort mig illa på det viset. Så jävla typiskt!

Idag har det varit lite tröttstuga hos oss. Jag vaknade första gången vid kl 10 men valde att försöka somna om med min ömmande rygg. Vid kl 13 ca så gick jag upp. Tok ledsnade på att ligga där och kvida.

Hann med att duscha, tvätta och göra frukost till grabbarna innan dom gick upp. Kl 15 blev det äntligen lite liv i lägenheten! Serverade frukost som uppskattades och sedan blev det soffläge och modern family.

Runt middagstid gick dom och köpte en välförtjänt pizza och sedan kom Heidi och John-Magnus på besök och blev här ett par timmar. Riktigt mysigt!

Nu har Vegard tagit kvällen efter att absolut inte orka hålla sina ljusblå öppna. Själv är jag ju, såklart, inte trött än. Hopplöst! Jag om någon behöver ett par timmars extra sömn.. Håller dessutom tummarna för att jag kan sova ordentligt med min förbannade jävla rygg.

Som sagt, typiskt mig eller bara klantig. Det är frågan.