Nyss hemkommen från jobbet, alltså mitt prio 1 jobb. Det var ju lugnare än lugnast idag, har gjort i stort sett allt annat än att faktiskt stå i baren. Rastlös.se. Har gått runt och fyllt på med glas, dricka osv städat en del fast det inte behövdes hjälpt andra som behövt hjälp, med typ att ta ut dricka. Ja ni hajar, ingen kväll som förra lördagen direkt. Fy fan..! MEN jag vet också att det kommer att bli 1000 ggr värre i helgen. Oh my herregud! Det är nog det jag fasar mest över. Att man nu i 4 dagar inte direkt stressat igenom arbetstimmarna nu kommer få smällen. Ni vet som en sådan smäll man känner när man kliver av ett flygplan i ett betydligt varmare land. DEN smällen kommer det bli i helgen! Jag känner det på mig.
Och mina 14 timmar jag knåpade ihop inatt känns mer som att kroppen är helt efter. Som att den inte har fattat vad som händer. Så sengångare nr 1 tydligen. Idag hade jag liksom tur att jag fick göra saker på rutin, och enbart rutin, för annars hade det nog gått åt skogen.
När jag gick till jobbet i solen ska tilläggas så fick jag den där sjuka känslan av saknad. Och inte av en person utan utav handbollen. Sådär att det gjorde liksom ont! Jag saknar att få känna lukten av "hall" ta klister på fingrarna och lattja lite med bollen och försöka träffa krysset sådär snyggt som man en på miljonen gör, gärna precis då ingen ser på. Känslan man har när man är sjukt taggad på en träning och allt bara flyter på. Eller taggningen inför match. OBESKRIVILIG! Jag personligen är ju ALLTID nervös inför match oavsett om det är div 1 eller div 4 eller om jag får börja på planen eller inte. En sån där härlig nervös känsla. Man vill bara kötta! Kuken i gruset som en gammal tränare sa. En av mina topp 3 tränare jag haft faktiskt. Bara känslan att vara ett lag är ändå topnotch. Man står tillsammans i ur och skur. Skäller, gråter, skrattar och vinner som ett team. Bästa känslan.
Ja nu har jag fått handbolla av mig lite. Jag har ju tur dock att jag jobbar med några som spelat handboll, så då kan man diskutera järnet. Och det går en del diskussioner här hemma också då nu Lisa som flyttat in spelat i rival laget huddinge. Årskullen under men ändå. Handboll handboll handboll.
En gång handbollsspelare alltid handbollsspelare.

Nu blev det lite små djupt för att vara jag kanske, iallafall så här sent på dygnet. Men det där med handboll står mig nära och när man får den där äckliga saknar-känslan så ska det bara ut.
Nu ska jag fortsätta gotta mig med mitt sova-as-gott-te som jag köpt på sunkost. Som jag för övrigt inte vet om faktiskt funkar men ändå. Och givetvis fortsätta glädjas åt att jag älskar mitt jobb, på riktigt.

10 dagar kvar.

Dagens musik; Semisonic - Closing time



flytt med alla ursäkter, flytt med alla fällor...