Ni vet när man har en sådan där matkoma när man absolut inte orkar göra någonting annat än att ligga på soffan, eller allra helst i sin säng och sova för natten? Där är jag. Sedan en timme tillbaka. Och egentligen har jag inte alls tid med det här. Jag borde börja packa, helst klart, ikväll. För gör jag inte det betyder det att jag inte får hjälp om det skiter sig. Har sådan tur att jag alltid får hjälp när jag brister ut i panik över packning när jag åker sthlm-oslo. Värre är det ju alltid när jag åker oslo-sthlm för då får jag ingen hjälp. Och skjuter gärna upp det till absolut sista sekund och får därför ännu mer panik över den förbannade packningen. Min kära mammilu är nämligen en hejare på packning! Vilket alltid finns med i mitt bakhuvud när jag väl packar. Jag sköter vad som ska i själva väskan och hon får det till på bästa sätt. Det är vårat teamwork. Eftersom mina väskor för det mesta är proppfulla och jag hatar och packa. Jag gör allt som oftast ett tappert försök i att faktiskt packa klart allt själv. Men som ni förstår så slutar det med att hon gör om allting. Antingen pga brist på plats och mer ska i ,eller, pga att jag står och skriker på hjälp för att väskan inte går att stänga TROTS att jag packat BÄST! Som alltid. Jag är inget big fan av packning. Oavsett form.