upp och ner dag.

Upp som en sol ner som ja vad du vill. Såg fram emot dagen en del, min lillebror skulle tatuera sig och jag skulle vara moraliskt stöd samt hitta inspiration till min egna. Nåja dagen kunde börjat bättre. Min fantastiska lillebror hade tappat bort sina två presentkort och hade han några pengar annars, svar nej.
Paniken ökade och vi sprang runt och letade precis överallt och ringde mammilu. Nope ingen av oss kunde hitta dom.
Sådan underbar syster som man är fick man stå för tatueringen så länge, fram med mitt presentkort och lite stålar så var saken biff.
Inga glada miner iallafall och min klump i magen växte. Fan är det mitt fel ändå?
Tatueraren var försenad en timme och vi åkte hem och letade vidare, dock utan resultat såklart.
Men i bakhuvudet visste jag att så fort vi kommer hem och mamma får kolla runt lite hittar hon dom. Mammor kan och hittar allt.
Efter att Tim var klar och jag bokat tid så hämtade vi mamma och for hem. Och inte hade jag fel heller, mamma hittade dom efter lite sökande som tur var. Dom hade förflyttats bara. Puuuh. Klumpen är som bortblåst och mitt presentkort och pengar är säkrade. Nice.
Så direkt när jag kom hem blev det till att beställa en ny regskylt till min fina bil. Billigt och bra faktiskt. Så snart behöver jag inte tänka på nånting.
Men samtidigt som man blev glad blev jag besviken. Hur kunde jag ens kanske förvänta mig det. Nästan löjligt. Jag ska hålla mig kvar i det jag tänker. Man blir mindre besviken då.
Sova kan man ju inte heller, men allt löser väl sig eftersom? Men jag kan väl låta bli att drömma så hemska drömmar om pappa är jag nöjd.
Over and out. Handboll ikväll.

125 dagar kvar.

jag gick runt och mumlade, jag sa inget mer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback