mitt liv som brevbärare.

Man kan tro att brevbärare är omänskliga och klarar allt. Nåja, i vilket fall så tänker man faktiskt inte på vilket helvete det faktiskt kan vara. För posten ska ju ut oavsett om solen lyser eller ej.
Idag lös solen någon annanstans i världen men verkligen inte över mig.
Dagar som denna gör det hela liiite tråkigare, jobbigare, kallare, blötare och framför allt skapar det irritation. Både hos brevbäraren samt mottagarna då posten är oläsbar. Sorry.
Men inte mycket att göra. Bara för att det är regn, hagel och snöblandat regn som över går i rejäla snöflingor stora som dasslock hindrar det inte för att posten SKA ut. Här kan man inte direkt komma med något som heter "för kallt" eller något i stil med "men det regnar ju" Som svar då misstänker jag att du får "synd"
Så ni kanske förstår att vädret komplicerar jobbet en hel del när man har en dag som denna. Idag blev det helt enkelt att sladda runt med moppen på isfläckar här och där samt att man inte ser något då det kommer rätt i ögonen eller på hjälmen så man ändå inte ser.
Kan nog skatta mig lycklig att jag fick ta moppe då dom har dubbdäck och det går faktiskt liiiite snabbare. Trots att farten lös med sin frånvaro idag då det var så halt. Men iallafall.
In kom jag och posten var utdelad, jag var dyngsur överallt och iskall. En värmade kopp choklad och sedan längta efter torra varma kläder. Hej, det var min dag.
Vi brevbärare är inte omänskliga, vi är precis som du.

112 dagar kvar.

men jag såg aldrig riktigt var vi var...


Kommentarer
Postat av: Jessica

är det i tumba du jobbar?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback