Jag var nog död när klockan ringde imorse, jag är helt säker. Jag brukar komma igång när jag klivit upp och allt det där tjafset. Inte idag. Nu behövde jag gå i den fruktansvärda kylan -11 grader och komma fram till jobbet som en isbit, innan jag vaknade till liv. Sjukt.
Jobbet, nåja ännu en sådan där dag då man undrar varför jag valde just DET jobbet. Rönninge/Salem, mitt delningsområde. På CYKEL. Men fördelen var att jag blev skjutsad dit med all och att det bara var höghus. Vad det nu var för fördel.. Trodde det aldrig skulle ta slut och när det väl tar slut vet man att det är ca 20min cykelväg tillbaka. Djupsuck.
Jag har börjat inse hur mycket det tar på mig att jag inte får i mig den föda jag är van vid. Och då inte bara kroppsligt, humöret börjar svänga sådär underbart och fantastiskt det kan göra. För mig, för tjejer. Whatever. Om 3 dagar har halva tiden gått.
Var nära att få jobba imorgon också, vilket jag tycker hade varit på gott och ont. Gott för då ser min februari lön liiite schysstare ut och ont för att jag är helt slut. Men det blev inte så, hon som vabbade är åter imorgon. Så jobb på måndag igen.
Träning ikväll som vanligt och håller tummarna för att det går bra. Imorgon, inget jobb kanske gym och träffa favoriten Bonelli efter han slutat jobbet. Med andra ord, en bra onsdag.

98 dagar kvar.

men det äter upp dig när du ligger i din säng...