därför är jag inget mattegeni.

Jag har sedan jag var liten och gick i mellanstadiet hört att jag behöver lite extra hjälp med matten i skolan för att orka hänga med. Är det något jag alltid fått kämpa med så är det den där förbannade jävla matten. Jag hatade den över allt annat. Det gick liksom bara inte. Men lyckades av någon jätte märklig anledning alltid klara G genom alla åren. Jag förstår inte hur jag lyckades men det gjorde jag. I högstadiet dock kämpade jag som ett litet djur då min/mina lärare inte riktigt var på min sida och hade bestämt sig för att inte alls gilla mig. No matter what. Så hur mycket jag än kämpade fick jag det emot mig. Men jävlar ändå ett G fick jag. Och var mer än värd det.
Gymnasiet då. Jora matte A light tror jag minsann vi hade. Kan inte varit en grad högre. Inför slutbetygen hade jag inte riktigt godkänt ännu, men jag och min stora käft klarade det iallafall. Don´t ask me how, för jag vet verkligen inte.
Så trots alla förbannade motgångar och allt kämpande så slapp jag gå sommarskola som dom sa att jag behövde. Tur i oturen hela tiden. Hade jag gjort tester skulle dom garantera mig, dyskalkyli (sifferdyslexi) men några sådana gjordes inte då jag inte hade någon lust att genomgå sådana. Mitt jävlaranama skulle göra att jag tog mig igenom det iallafall. Vilket nu också visar sig ha gjort bra. Men det tog på krafterna. Så här i efterhand kan jag fortfarande undra, hade det hjälpt mig något att få det bekräftat eller hade det varit detsamma? Who knows.



Det jag skulle komma till i slutändan efter ett förjävla långt inlägg iallafall. Är att jag tagit fel på över 10 dagar när jag ska åka. Alltså räknat fel. Jag vet ju att det är 30 dagar på en månad på ett ungefär och idag är det ju en månad kvar. Och jag har varit fundersam, är det då inte 30 dagar kvar? Så jag dubbelkollade idag och dubbelräknade. Visst hade min kvinnligaintution sagt rätt. Jag har räknat fel på 11 dagar. Hej och hå, så det kan gå. Men nu fick ni säkert veta något om mig ni inte visste förut. Det var väl kul?

ALLTSÅ 30 dagar kvar och inget annat.

jag hör fortfarande hur havsvindarna blåser...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback