Fy fan ääääntligen!! Imorgon är dagen här då vi lämnar Sverige för en kort visit på härliga Mallorca och Magaluf. Ah, det kallar jag känsla. Som man väntat och längtat, räknat ner och försökt få ihop allt. Så nu ska vi fara iväg till vännerna många tusen mil bort.
Dock, jag har inte packat, skrivit ut biljetterna, städat eller letat reda på mitt pass. Shit shit shit. Panik? Ooo ja, vad annars det är ju jag? Vad vore en resa utan att jag var, stressad, färdig packad i tid, och stenkoll på allt. Ingen resa alls. Likadant varje gång oavsett om jag ska till min farmor i sundsvall eller utomlands i två veckor. Hey, that´s me!

Fick prata med pappa idag också. Idag var det jobbigt att prata med honom. Har inte pratat med honom på ett tag och kommer inte få göra det heller nu. Ikväll om 30 min börjar dom sin 37 dagars resa mot Thailand och Phuket. Vilket betyder, noll kontakt med pappa tackvare dom stora blå. Det känns tungt.. Men skönt att få prata med honom innan iallafall. Nu saknar jag honom mer än någonsin faktiskt.

Gav min present till mamma idag också eftersom jag är borta på hennes födelsedag på söndag. Hon blev jätte glad. Hittade den nämligen när jag och Markus hade våran vandring i stan. En bildbok med lite text om Elvis, mammas favorit. Man såg på henne att hon blev lite rörd. Söt mamma <3
Jag är så glad att jag har min familj och älskar dom mer än något annat.
Nu packning och sånt. Hinner nog slänga iväg ett inlägg innan jag pyser. Ååh är så glad.

1 dag kvar.

Dagens låt: Pink - So what

så säg som det är för den här gången krävs det mer innan jag öppnar armarna...