Är väl mer mör i hjärnan nu än någonsin tror jag. Och jaa Jennie, jag lyckades. Helt fantastiskt. Haha. Ibland är man för bra.
Berättade allt för H idag. Som för övrigt trodde jag skojade, vilket jag intygade ganska snabbt att så inte var fallet. Stackarn blev ju nästan lika chockad som jag. Hoppas att det gick upp i liljeholmen att jag behöver det stödet nu om något.
För nu är man utlämnad. "Kastad till hajarna" som en god vän sa.
Men det är bara att bita i det sura äpplet och kämpa vidare helt enkelt. Man får aldrig ge upp, har man givit upp har man också visat sig svag. Och det är det sista jag är.
Kändes bra att ha berättat det nu iallafall. Men det är sjukt tungt. Har man ramlat av hästen en gång är det bara att sitta upp igen annars vågar man aldrig göra det.
Nu är det kanske dags för en dusch, det har ju bara gått 3 timmar. Ibland kan jag snacka i telefon. Tackar H och E för det.
Imorgon hoppas jag att få träffa Nattis och Rosie på dagen också =) Om inte Rosie hade tänkt sig vara jätte full ikväll. Haha. Hon kan hon.
Kan bli ytterligare en långtråkig natt framför mig. Förväntar mig det värsta så kan det inget annat än bli bättre.

det kan ta slut imorgon eller hålla på för alltid, ibland är det så...