en vän.

Ja som i tidigare inlägget, håkans nya singel. Jag tjatar om det javisst. Men den låten, nu har jag lyssnat om, om, om och om igen på den och fan va den stämmer in. Den stämmer in i min nuvarande känsla.
Känns så skönt att ha tillbaka en nära vän man tappat. Eller inte riktigt tappat men inte heller haft den där nära kontakten man hade innan. "Kanske det är så här när man blir vuxen?" Jag tror det. Det känns som det. Jag går mycket på känsla, har gjort det ett tag nu. Men det verkar ju gå så bra så varför inte? Kanske det som drar mig mer ner. Att bara få prata av sig lite skit med någon som inte alls har med saken att göra. Det är mer tacksamt än många tror. Iallafall för mig. Kanske precis det här jag behöver. Mina axlar känns nu inte alls lika tunga. Små vardagsirritationer kan vara skönt att skaka av sig. Och det är precis det jag har gjort. Att ha en nära vän som alltid förstår, hur länge sedan det än var man träffades, pratades vid eller på något sätt har en aning om nuläget är, är guldvärt.
Det är nog min räddning.
Jag är honom evigt tacksam att jag har en sådan bra vän. Hoppas han förstår det också. Vi förstår varandra ganska bra trots att våra samtal oftast inte är så speciellt seriösa. Men behövliga för oss båda, det vet jag. Jag känner honom så väl att jag kan läsa honom utan att han behöver säga hur egentligen läget är. I just know it.
Alla har inte en bästa vän, jag skattar mig lycklig att jag har en. Fick jag bestämma skulle alla ha minst en dom verkligen kan anförtro sig till. Tyvärr kommer det aldrig bli så.

varför måste vi såra varandra, låt oss säga att du blir borta för en lång lång tid...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback