Gick och la mig betydligt senare än vanligt när det gäller mig och vardagar. Somnade kanske 22.30. Otroligt att jag kom upp imorse. Men kl 04.50 ringde mobillarmet och man pallrade sig upp, inte as pigg direkt. Där satt redan Tim och mamma. Båda hade hunnit klämma i sig frukost. Vissa är piggare än andra.
Ner kommer pappa, fin klädd med skjorta och svarta jeans och på med nya skinnvästen. Det var dax.
Man kunde inte förstå att han faktiskt nu skulle åka och bli borta en lång tid.
Han kramar mig först och jag hade lovat mig själv att inte bli ledsen, mest för pappas skull. Men inte as lätt när man ser honom ledsen. Han kommer ju faktiskt hem igen. Man kan inte låta bli att tänka att det kommer ta 7 månader. Familjen i gråt och pappa åkte.
Jag tänker mest på mamma i det här fallet. Men förstår henne fullt ut att hon låter pappa åka. Han skulle göra likadant.
Så när pappa åkt tog jag på mig mjukiskläder och var tvungen att ta mig en promenad. Hur skönt som helst! 20min i morgonsolen och bra musik. Det rensar verkligen tankarna på bästa sättet.
Så nu är jag på jobbet och det känns egentligen som en vanlig onsdag, fast mer tomt.
Värst är nog inte nu, utan senare när det är självklara tillfällen då hela familjen ska vara samlad. Jag är redan ganska förberedd. Tror jag.
Men ikväll är han på båten och har börjat sin långa färd. Han kommer uppleva så mycket kul!

du kommer bli borta en lång lång tid...