Som tidigare nämt så har det inte varit en as bra dag. Inget har funkat idag. Alls. För någon i familjen. Jora pappa är framme iallafall i Venedig därifrån båten skulle gå så mycket vet vi. Så honom har det gått bra för. Vilket är det enda vi hoppas här hemma.
Det har gått tungt på jobbet, har försökt att tänka på annat vilket Sarah har hjälpt mig väldigt bra med. Utan att ens veta om det. Och sedan har det bara gått utför för mig. Inte nog med det, mensvärken smyger sig sakta på.
Mamma har inte heller haft det lättaste. Det är inte kul att se henne ledsen som jag gjorde imorse, det gjorde ont i hjärtat. Hon ringde även på lunchen och frågade hur det var. Ville bara sätta mig i bilen och åka hem. Hon har rökt ett paket cigg idag, vilket inte alls är bra. Hon har varit duktig så länge så länge med att bara lyckas ta någon men idag blev det för mycket. Blä.
Vi försökte även laga middag tillsammans, visst vi lyckades och allt men det är liksom inte samma sak. Tim, han är inte ens hemma, han flydde fältet med sina kompisar till stan.
Så det är inte alls så jätte kul faktiskt. Det är riktigt jobbigt. Trodde inte det men så är det. Mest ont gör det att veta att mamma kommer vara utan pappa så länge. Hon behöver mitt stöd om något. Men som vi har sagt, vi får hjälpas åt tillsammans nu när det är som värst.
Söta pappa skickade blommor med bud som tack att han får åka.



Har legat och kollat på Vänner och hela tiden fått för mig att pappa kommer hem snart och att han står utanför ytterdörren och ska öppna. Alltså det låter som att han är död och aldrig kommer tillbaka, så är ju självklart inte fallet. Men jag kommer inte få se honom på så länge. Det har aldrig hänt.
Efter den här jobbiga dagen är det kanske lämpligt att gå och sova tidigt, så jag ska göra mig i ordning och fortsätta kolla på Vänner så jag somnar.
Det kommer bli tuffa tider..

dessa dar är inte gjorda för mig...