Så sägs det ju jämt. Och mycket riktigt nu på kvällen har det spruckit upp och varit lite sol, men dom mörka molnen gör sig fortfarande synliga.
Jag har en pirrande känsla i magen. Längtan, saknad, glädje? Längtan efter vad som kommas skall, saknad jaa redan fast pappa inte åker förens imorgon tidigt tidigt. Glädje för att jag är glad för hans skull. Jag vill också ha en dröm att uppfylla =)
Trodde inte att det skulle kännas så här sista kvällen. Det är en konstig och obeskrivlig känsla helt klart. Jag har funderat väldigt lite på hur det faktiskt kommer bli när pappa är borta. Tills idag. Då gick det upp i liljeholmen för mig. Jag är inte ledsen, jag är tom. Och förvirrad.
Det är inte det enda som gör mig förvirrad just nu dock. Men det har inte med saken att göra. Helt klart, tar dagen som den kommer. Annars lovar jag mig själv att det blir rörigt i hjärnkontoret.
Allsång på skansen ikväll också. Man är såklart bänkad med mamma och pappa. Jag kan aldrig låta bli att sjunga med i "stockholm i mitt hjärta" haha. Jag är tragisk.
Snart onsdag och lill-lördag, håll ut snart snart snart helg.



Pappa backar in fin bilen i garaget. Buick -59.

Känslan imorgon kommer vara upp och ner och hit och dit.

förändras, förändras aldrig behåll din rastlöshet och stanna inte...