Ungefär så känns det just nu. Kaos. Överallt omkring mig. Just för tillfället har jag ingen aning om vilket ben jag ska stå på. Det är mycket som är rörigt, datum, tider, jobb, träningar, körlektioner. Men ändå så lyckas jag på något rackarns vis få ihop allt, och jag förstår verkligen inte HUR jag lyckas, men det gör jag och det är i och för sig bra.
Som idag på jobbet, ingen lunch, fick ha tusen bollar i luften, vara helst på tre ställen samtidigt och gärna lyckas vara alla till tjänst om dom behövde något eller fråga något. Japp thats me. Och det där med ingen lunch, Martina jag jobbar med skulle ta lunch vid 11-12 och gick iväg, jag skulle stanna och kolla så att allt var lugnt med gästerna, fine.
12.30 ringer hon och ber mig fixa med något, och har ännu inte gått på lunch. Men nähää!? Hon har sprungit andra ärenden under tiden, och jag slutar 13. Hade då också avtalat tid med Sarah som hade lunch mellan 13-14 i Tullinge. Gah. Så jag struntade i att gå och äta efter arbetsdagens slut och åkte och träffade henne istället, mycket roligare.
Skönt att dagen gick fort iallafall. Så det var till att sola, med Sarahs sällskap (så söt!) och sedan lämna tillbaka henne i salongen, haha. Och jag hem för att äta och vila inför träningen, hade ju ändå varit uppe sedan kl 5 och inte ätit sedan kl 05.30 ca. Var hemma vid 14.30, var duktig nog att gå hem från tumba c, så himla skönt väder så kunde inte låta bli att bränna lite kalorier. Haha.
Hann iallafall vila och läsa vidare i min braiga bok "Inte som andra döttrar" som är skriven av Deborah Spungen och handlar om hennes dotter som var psykiskt störd och knarkade. Mycket bra faktiskt!
Och den som fick idén att ha fotografering efter träning bör skjutas, långsamt. Haha. Man är ju föööör snygg då alltså! Synd att man fastnade på fotot, har ju inte hänt förut. Haha.

Usch, juste när jag gick på perrongen i älvsjö efter jobbet så fick jag den äckligaste känslan någonsin tror jag. Helt ärligt trodde jag att jag skulle klappa ihop. Kliver ut där som aldrig förr och precis utanför står en kille, egentligen vilken kille som helst, men det som var så äckligt (han var säkert inte äcklig på något sätt) men så ohyggligt lik Mattias Öberg. Alltså jag tror jag stirrade på honom ett bra tag när jag gick förbi, jag var så tvärsäker på att det var han. På pricken lik, iallafall kändes det så. Han måste trott jag var dum i huvudet eller något.
Fick lagom kalla kårar och gick förbi, men såg ju såklart att han var mindre lik när jag kom närmare, men ändå! Usch..

Jag har hört att efter regn kommer solsken, stämmer det? Iallafall hoppas jag galet på det, mitt horoskop stämmer fortfarande och är inte positivt. Blä. Och det har jag märkt. Självklart så går jag inte efter horoskopet om någon tror det, jag tar allt som det kommer och, försöker, ta en sak i taget. Dock inte alla gånger så himla lätt har jag märkt. But as always, i do my best. Så förlåt om jag är på en annan planet, mer än vanligt men det bara är så en period just nu. Det går över.

searching for the change I´ve lost somehow...