på liv och död.

Idag har det varit mycket äventyr med familjen. Vi hade tråkigt och åkte till Södertälje och gick på, siba, jysk, elgiganten, rusta, onoff och intersport. Som vanligt så handlar vi på oss lite. Det blev en fotoskrivare, lite filmer, smaker till våran Sodastream bland annat. Lite mer småsaker jag inte riktigt minns faktiskt. Vi hann knappt mer än hem och vända för att fara iväg med fin bilen till Haninge, vi skulle hälsa på pappas kompis och lämna en båtmotor som var hans. Hundvalpar 8 veckor gamla hade dom också, suuuper söta. =) Förut för många år sedan så var vi alltid hundvakt åt en av deras schäffrar Cola som också födde en massa söta valpar men som även var utställningshund, världens snällaste hund. =) Så där var vi på en kort visit för att sedan vända hemåt och handla mat. Typ dör av hunger snart känns det som. Grillat blir det idag med tanke på det fina vädret.
När vi var in och handlade på Willys hittade jag en intressant bok jag både velat ha men som jag egentligen absolut inte vill köpa, men nu fick det bli så att jag köpte den, måste ju se vad hon faktiskt skrivit. Köpte boken "På liv och död" av Gitte Nilsson, boken är om Micke Dubois och hans självmord bland annat. Har redan läst två kapitel i boken.
Det att jag ville köpa och läsa boken är att vi var gamla vänner till Micke och hans ex Maggan med barn. Dock tog det emot med tanke på att det är hans senaste Gitte som skrivit boken. Mamma ville helst inte att jag skulle köpa den men fick övertala lite till det.
Vet inte om jag kommer klara att läsa boken, men jag ska ge den en chans iallafall. Våran familj fick veta väldigt omgående vad som hade hänt med honom, och får se på löpsedlarna dagen efter om allt. Så himla hemskt, man känner sig så tom. Förstår inte hur dom som är ännu närmare skulle känna sig då.

Jag har den där tomhetskänslan nu också, har känt den en längre tid. Det känns verkligen som att det är något som saknas. Kan dock inte komma på vad. Jag har ju allt, allt iallafall som jag vill ha. Vad är det jag saknar? Kan inte begära mer direkt. Jag bara hoppas den känslan vill försvinna så jag ens slipper fundera över det.
Men nu ska jag ta och äta en smula, sent men vad gör det huvudsaken är att jag får mat. =)

det är tanken som räknas...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback