Jag har just tittat på ett program som gick på 4an, Knubbiga barn. Det var intressant att se faktiskt, att en hel familj som endast äter sötsaker ständigt och aldrig äter middag tillsammans faktiskt kan ändra sig och få struktur. Deras två överviktiga barn som var 4 och 11 år gamla, fick sin hjälp tack vare det här programet och är nu påväg att bli två normalviktiga barn, och allt detta för att familjen köper frukt istället för kakor och äter bättre och nyttigare mat än pommes frites. På bara 6 veckor har alla kommit in i rutinerna och alla mår så mycket bättre.
Det såg så enkelt ut, men tänk va svårt att få 4 barn och föräldrar + farmor som bor i huset att totalt ändra på sig, det måste vara så himla svårt. Där gäller det att verkligen ha inställningen.
Med vilja kommer man långt.
Jag är så stolt över min lillebror som faktiskt ändrade på sig själv, han var inte nöjd och var stor när han var mindre. Men nu har han vuxit ikapp sin kropp bland annat samt ändrat och blivit familjens lilla pinne. Där ser man att med vilja går allt.
Jag tror att min vilja är min starkaste sida, jag tror också att det är de jag kommer klara mig på i längden med att ändra min kost. Jag gör det endast för min egen skull, ingen annans.
Man mår mycket bättre av att äta hälsosammare samt att röra på sig. Att röra på sig för min del kommer inte bli svårt, har ju handbollen att tacka. Kosten är bara jag själv som kan ändra och det ska jag, mer än vad jag redan gjort.

Idag, fint och varmt väder, så himla skönt! Var iväg till tandläkaren på förmiddagen, hyggligt bra besked men kan inte hurra än, det är inte över förens domaren blåser i pipan. Gick iväg till HM där i södertälje köpte stört sköna kepsar. You will see them soon! ;) Sedan var det att hoppa på tåget och hemåt. En jätte skum kille som jag lade märkte till satt i början av perrongen i södertälje, jag tänkte tur att jag ska sitta längst bak och börjar gå, kliver på tåget och när jag sitter där kommer han gående, går förbi mig men vänder och sätter sig några säten bort dock så att han ser mig. Tänkte väl inte mer på det så i Rönninge när tåget nästan stannat ställer han sig upp vid dörren och sträcker på sig och vänder sig om och tittar mot mig, men istället för att kliva av så sätter han sig igen och kliver av i Tumba där jag klev av. Jag är sååå glad att pappa hämtade mig där. Antingen var han bara allmänt konstig eller så aa jag vet inte, jag tyckte det var lagom läskigt..
När jag kom hem så solade jag och mamma en långstund sedan messar jag Akhila och undrar om vi ska ut och springa, sagt och gjort vid 16 glider vi ner till Idro och går ut och springer 30 min. Super skönt! Men imorgon blir det till att gymma igen. Sedan har jag inte gjort så mycket, råkade somna på sängen när jag kollade på Bygglov och vaknade någon timme senare. Sov super dåligt inatt så kan vara därför jag var trött. Så nu sitter jag och funderar på att ta mig en skön promenad faktiskt. =)
Träffade Enberg efter löprundan också, kul att se dig igen efter ett tag, tror det var länge sedan sist? =)
Morgondagen är ännu ovis.

would you like that?...