Och min är utan tvekan nådd. Egentligen sedan länge, men nu, nu var verkligen det droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan inget annat än att skaka på huvudet och bara inse att ingen, i min sk "karriär" kommer att låta mig köra. Jag har provat allt, men allt har jag även fått tillbaka som ett slag i bakhuvudet. Nu blir jag inte förvånad längre. Så vad ska jag NU ta mig till? Jag har använt allt och hur jag än går tillväga så tror jag tyvärr inget kommer att lösa det. Och gör de det så finns det högre makter trots allt.
Men jag ger mig inte, aldrig. Jag har alltid varit envis och kommer alltid att vara, positivt eller negativt? Säkert båda delar utan tvekan, men jag vägrar att ge mig. Jag kämpar vidare trots att det är piskande regn och motvind.
Nu blev allting så otroligt negativt här men även jag har mina stunder där jag är negativ. Jag försöker alltid se allting positivt, men nu har jag tappat humöret. Raka puckar är min grej. Sanningen svider jag vet, men hellre det än att inte höra någonting alls. Mer röra kan man inte få.
Jag tänker nu att försöka se allt annat positivt och köra på, det finns så mycket som gör mig glad så jag tänker absolut ta till mig av dom sakerna nu.
Man vinner i längden på att vara positiv och det ska jag fortsätta med. Jag är nog starkare än vad jag själv tror.
Trots att vi går mot mörkare tider så går jag mot ljusare, det kan nog inte bli mörkare nu. Så upp med hakan och kör!
Så nu ska jag roa mig vidare med dumburken och Topmodel, det jag hann se av Bonde söker fru var jätte bra, som alltid! Haha. Jag är typ den enda i hela världen som gillar det programet. Dom i laget skulle hem och se Grays Anotomy (jävlar vilken skön stavning) jag har inte sett ett enda program av det.. Pinsamt tycker nog många men nää tycker jag inte. Haha.

jag skulle sakna den där stunden som vi har...