känner ingen ånger.

En hektisk dag i skolan, men den gick fort. Och är det så att man verkligen börjar bli gammal eller vad är detta? Nu menar jag då inte träningsvärken som gör sig MYCKET påmind när jag tar ett steg fram. Utan snarare när jag kom hem från jobbet hade jag fått ett stort brev från lärarförbundet som jag nu nyligen gick med i och även akassan där. Inte för att det är heller något att hänga i granen, det är snarare vuxenpoäng om ni frågar mig.
Nej det som vad grejen är det som låg i mer än allmän information, en sådan där duk man torkar sina glasögon med som det stod lärarförbundet på!! DET var inte okej! Tar dom förgivet att alla lärare är gamla och har glasögon eller? Vad är detta!?
Jag fick ångest. För jag har faktiskt glasögon.
Vart är mina birkenstock tofflor. Måste skaffa sådana så man är helt med i gänget.
Det kändes ännu mindre okej att mammilu kommer in och as garvar, tar den lilla påsen som duken ligger i och springer till lillebrorsan och visar stolt upp den samtidigt som hon inte kan låta bli att skratta lite mer.
Jag är gammal. På riktigt nu.
Pappilu ringde och talade om att han kommer hem mycket tidigt söndagen den 14 februari också. Direkt flyg från thailand, lyxigt värre.

Dagens musik; Placebo - Where is my mind



men du kommer aldrig behöva ljuga igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback