Måndagar är lite så, man börjar om. Är det inte det att man har ångest för hur mycket man druckit så är det att man SKA ändra matvanorna och bli en sundare människa. Ångesten kryper fram på söndagen då man inser hur mycket man svullat och haft sig. Måndagen bestämmer man sig för att här ska det minsann bli ändringar. Vilken svensson som helst känner nog så ganska ofta dessa dagar. Jag har ingen sådan ångest bara söndagar och måndagar, jag tänker så jämt.
Men försöker göra det bästa av situationen och göra något åt det hela. Så idag halv 10 var det jag och Angelica som stod på gymmet och körde. En timme as always. Det känns grymt bra! Så åker hon till Bali på söndag, jätte kul. Där försvinner min effektivitet. För när vi tränar är det top notch!
Hoppas jag fortsätter att hålla det när hon är borta bara. Vore ju för himla bra.
Men när man är uppe sådär så har man ju också mycket av dagen kvar. Så jag har tagit ut pappilu för att kika på lite brister och fel på bilen, hittade dom och vissa åtgärdade. Lite lunch i form av ohälsosamma nudlar jag alltid mår dåligt av efter fast det är gott när jag äter dom. Det att jag mår illa efteråt är INTE pga att dom inte är helt hundra utan för att det blir en förbannat äcklig eftersmak.
Rensat garderoben och tagit mig en skön dusch. Och nu är kl 13.30.
Resten av dagen då?
Inte ens pappilu är hemma så man kan terra honom. Suck. Help me?

44 dagar kvar.

men jag såg aldrig riktigt var vi var...