äntligen är han hemma.

Min pappilu! Åh va skönt det känns. Ett lugn spred sig i hela huset och det bara är sådär härligt. Efter att ha väntat på arlanda ett tag och nervositeten ökade för varje stackars minut som gick. Hade någon frågat mig något viktigt under den tiden hade jag nog bara "mmh" till svar. Sjuk känsla.
Och strax efter kl 7 kom han och Thomas ut från ankommande flyg. Och jag sprang haha, herregud vad jag sprang. När jag väl slagit armarna om honom grät jag som ett litet barn. Det gick inte att få stopp på faktiskt, tårarna bara sprutade och jag fick inte fram nånting. Snacka om att allt bara släppte.
Jag är inte annars den som är den när det gäller att gråta och sådant. Men det här var verkligen skillnad. Har aldrig varit med om något liknande förut. Aldrig. Kändes skönt att äntligen äntligen få träffa honom.
Så nu har han packat upp och visat allt han handlat, och yes det syns inte att jag la ner min själ i att städa igår. Haha. Det är grejer precis överallt! Fick lite kläder, super mysiga tröjor och armband och lite så =) Hade ju inte förväntat mig att få något överhuvudtaget.
Så nu är mammilu och pappilu påväg upp och ska lämna kameran med stativ osv till bror min, hans födelsedagspresent.
Han kommer bli fantastiskt glad för det, dock visste han det redan. Men iallafall.
Berättar lite mer senare och då kommer även bilder, tror Jimmy fick med sig kameran hem i all hast. Haha. Inte lätt att vara mig ibland.

52 dagar kvar.

han var parken när det våras, och vi satt på gräset...

Kommentarer
Postat av: Anonym

Men kul att jag började gråta när jag läste haha

2009-03-22 @ 14:03:02
Postat av: carruu

men kul att jag började gråta när jag läste haha

Postat av: stina

åh vad mysigt!!!

2009-03-22 @ 15:01:09
Postat av: angelique

carro: haha va söt du är gumman! :)



stina: jaa det var jätte mysigt verkligen :) finally!

2009-03-22 @ 16:10:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback