Oasis. Egentligen behöver jag inte säga så mycket mer tycker jag. Tycker att det säger sig självt. Det var iallafall tok grymt. Hade inte så stora förväntningar eftersom jag vet att dom har en ganska dryg stil. Men det är ju deras grej.
Förbandet också då, Caesars Palace. För dom som inte vet vilka det är får helt enkelt skämmas och kolla på youtube för att fräscha upp minnet. Tycker dom gjorde ett bra jobb! Gillar dom och har gjort sedan många år tillbaka så det var inga konstigheter.
Efter en del väntan så klev äntligen Oasis upp på scenen. Värmen spred sig i kroppen och nu väntade ca 1timme och 30minuters njutning.
Kan säga att man fick en del härliga rysningar i framför allt, Wonderwall, Champagne supernova samt Dont look back in anger. Och den sist nämnda. Jag säger bara, shit shit shit. Nästan så man hamnade i koma. Han behövde inte ens sjunga i refrängen för att hela globen sjöng det åt honom. DET kallar jag känsla.
För det var bara sjukt. Så jävla bra, underbart och vilken feeling att märka att hela publiken gjorde hans jobb. <3
Gillar också att bilderna blev helt okej och även videosarna jag spelade in, trots att jag inte har någon dunder kamera. Men den funkade galant.







Några bilder bjuder jag på helt enkelt. Men ni som inte var där, så himla synd för er då! Här är allt ni får från mig iallafall.

Nu är jag nervös. Jävligt nervös. Morgondagen är för mig så nära men ändå så långt bort. Jag vill inte. Men jag vet att jag måste. Det känns riktigt skit just nu. Jag är glad att få min lillebrors stöd. Det är nu jag behöver det. Mer än någonsin. Jag vill inte vakna imorgon.
Det kändes så himla skönt att få träna lite idag, handboll det jag brinner för. Jag älskar det. Och det är där jag kan vara mig. Idag var det roligt, riktigt roligt.

varje moln är trasigt, du räknar allt sorgligt...