Ja helt enkelt. Allt är över och hela baletten. Min fantastiska lillebruur följde med som stöd och hjälp hem. Det tackar jag jätte mycket för Tim <3
Jag var inte så nervös imorse faktiskt, jag är så pass trög att jag inte fattade varför jag skulle upp kl 6 på morgonen om jag inte skulle iväg till jobbet. Men när vi satt på tunnelbanan och hade skrattat åt lite folk från pendeln och så hörs det "nästa skanstull" då knöt det sig i magen på mig. Nu var det verkligen dags. Fan.
Hittade fram direkt utan problem och det första jag får göra är att ta lugnande och sedan hänga av mig och invänta att det skulle börja verka. För övrigt smakade det stickigt, typ maskros. Inte för jag smakat men ungefär som det luktar. Blä. Ingen hit.
En halvtimme senare fick jag gå in och lägga mig och Tim gick iväg för att köpa lite frukost till sig.
Dom kapslade om mig så man endast såg huvudet och eftersom jag redan var lite små nervig trots lugnande så ville jag inte se något så över ögonen också.
Så där låg man och så började han sticka alla bedövningssprutor för det var ett par st kan jag säga. Uppskattningsvis 6st i underkäken och iallafall 3 st i gomen. Men sedan var hela munnen väck kan jag konstatera.
Ligga där och vara halv groggy med öppen käft i över en timme så var det klart.
Fick informationen om allt vad jag bör, äta, göra, skölja munnen med osv osv osv och två värktabletter. Sedan återstod bara att betala. Hej och hå. Äntligen påväg. Nu var det lugnt. Så vi sket i att åka taxi och tog oss hem kommunalt. Men när vi sitter på pendeln släpper allt vad som heter bedövning och det ömmar ordentligt. Så taxi från tumba blev det.
Så nu har jag legat i min säng endast, glott på Sex and the city filmen och sovit. Så nu är det Heartbreak kid och vila lite till. Har tagit lite mer värktabletter och bara önskar att smärtan ska gå sin väg.
Tur att man inte ska göra någon fysisk aktivitet på två dagar för då är jag spelklar på söndag, yeey! =) Lycka!
Så nu ska jag tycka synd om mig själv i 2 veckor innan dom tar bort alla stygnen i munnen. Och hoppas att jag kan äta nånting så småningom iallafall.



Tack älskade lillebruur för att du följde med idag, skippade en lång sovmorgon för mig <3

102 dagar kvar.

jag kan vänta på dig hela natten igenom...