Eller? Jag var bra nervös inför träningen, dock inte på ett as bra sätt. Nästan den där knipande känslan jag hade när jag tänkte slänga skorna på hyllan för något år sedan. Men när jag snörade på mig mina sjukt fula skor så kändes det som hemma. Skogsängshallen i Salem är mitt hem, där ska jag vara. Efter uppvärmningen så kändes det inte allt för jobbigt ändå. Trots min lilla smärta i halsen som har känts under dagen så kan ju inte jag spara på krutet. Full fart precis som för alla andra.
Träningen i sig gick riktigt bra, oväntat bra. Läskigt bra. Så jag börjar fundera på om det bara var för att jag har en "bra dag". Tur eller bara skicklighet, who knows. Den som lever får se. Skönt att man är välkommen tillbaka iallafall. Kändes skönt att vara på banan igen. Släpp sargen och kom in i matchen.
Inte många tappade bollar eller missad pass, knappt några alls faktiskt. Och jag träffade även målet utan problem när läge fanns. Jihoo. Det finns hopp om den avdankade gamla spelaren trots allt.
Och att få beröm av Peter efteråt var skönt att höra. Jag var förvånad själv över hur bra det gick. Eller som han sa "herregud det här är ju inga problem, det gick ju klockrent. Knappt så att du varit borta alls" Nåja, konditionen kan man ALLTID jobba på. OM jag ska, ATT jag ska. Men mitt svar till honom blev istället "Jaa, jag har bergis gjort det här förut"
Klumpen i mage och stenarna på axlarna blev plötsligt till smått grus som föll av mig som rinnande vatten. Säger bara, skönt.



vi kunde ha den bästa tiden i våra liv...