Inte helt oväntat att konserten skulle vara lyckad. Något som var oväntat var hur jävla långt fram vi hamnade. As härligt!
Mötte iallafall upp Rasmus och Johan på centralen vid kl 16 för att sätta oss på olaerys en timme innan vi skulle börja dra oss mot Cirkus. Hann med en liten matbit från 7 eleven innan också. Tur var väl det.
Väl där får vi vänta och åter vänta. Svinkallt och det men vad gör man inte för världens bästa man.
Väl inne inser vi att vi står väldigt långt fram ändå med tanke på hur sent vi kom dit. Min bror dock han stog längst fram. Men bara 3 rader framför så det var inte så stor skillnad.
Showen drar igång precis som på Skandinavium med Tro och tvivel. <3 I stort sett hela konserten var som i Skandinavium när jag och Jessica var där och röjde i april, enda skillnaden var, mindre lokal och vi hade parkettplats nu.
Men känslan är alltid detsamma när man glor på Håkan! Underbar.
Han uttrycker sådana känslor och får med sig varenda själ i lokalen. Man såg bara på Securitas vakterna hur impade dom var på publiken som sjöng med och hela draget. Det kallar jag känsla.
Håkan är en väldigt djup kille som verkligen kan beskriva i ord och uttryck vad han menar och man känner med honom i allt. Samtidigt som han är väldigt enkel. Precis så som det ska vara. När man kommer från en spelning med honom är man alltid lyrisk och helt tom på samma gång.
Han tar musten ur en så man inte vet hur man ska beskriva sina känslor för tillfället. Man känner allt på samma gång.
Håkan är ALLT <3
Skulle man kunna vara kär i en kändis så skulle jag nog säga att jag var det. Men det är jag inte.
Jag sov gott när jag kom hem iallafall.

     



     

Jag skickade fram min kamera till Tim efter ett tag in på konserten för att få bättre bilder, och det blev det. Trots att jag stog väldigt nära jag med. Tur man har sin lillebror faktiskt.
Håkan Hellström, det är så jag säger det.

16 dagar kvar.

Dagens låt: Håkan Hellström - Brännö senerad

för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva...