Varför är det så? Upp och ner, som en berg och dalbana? Det är så mycket som spelar in. Den här veckan har jag längtat efter så länge, men just nu känns det helt meningslöst. Varför? Det är vissa saker som tar emot. Men ingen kommer hindra mig att ha roligt torsdag-söndag. No way! Det är våran helg, reunion here we come!
Kommer bli en helt sjuk helg och förbannat roligt såklart. Ni som inte följer med. SYND! Men fortfarande, det tar emot att vi kommer vara till sjöss.
Igår var det tydligen farsdag. Inget jag la märke till eller försökte göra heller. Pappa är ju inte hemma. Alltså har jag ingen far att fira denna dag. Så det var inte en så rolig dag när jag tänkte på det så.
Men han ringde mamma igår. Han har kommit till Goa nu. Fullfärd mot Thailand. Men dom vill förlänga hans kontrakt nu med 5 veckor.. Han har fått massor av beröm för hans jobb. Det känns jätte kul verkligen! Pappa är ju bäst så vad annars. Men känner sådär inför hans troliga förlänging. Men det är helt upp till honom, 7 månader är lång tid 5 veckor till är egentligen inte så mycket då.
Jag saknar honom och tänker mycket på honom nu.
Vissa saker är lite små tunga just nu. Jag frågar mig fortfarande, hur? Varför? Varför nu? Jag har tappat orken, motivationen. Ge mig något att engagera mig i, få upp lite puls och ge mig framför allt viljan tillbaka.
Men snart är jag påväg, fy fan va härligt.

om vi nån gång, nånsin blir som dom...