Och den började så illa som det bara kunde såklart. Vaknar, fortfarande förkyld, ont i halsen och hostar lite grann. Pain, när jag äntligen trodde allt var över. Hindrade inte mig dock för att gå ut och gå iallafall. Jag får ju ångest av tanken på att inte varit ute på 4 dagar! Men gick lugnt med tanke på halsen, mest bara för att få röra på sig.
Sedan blev det till att skjutsa mamma till jobbet. Det var här det värsta kom.
Igår när jag hämtade mamma tyckte jag att bilen var skum och svängde åt vänster utan anledning. Kollade men såg inget. Nähäpp tänkte jag och antog att det inte var något.
Imorse dock. Så fort jag släppte ratten var det tokvänster som gällde. Men va FAN!? Skit sur och kliver ur bilen vid mammas jobb och kollar, självklart PUNKA! Hur i hela världen gick det till?
I vilket fall som helst, små stressad påväg till jobbet var det bara att öppna bakluckan och ta fram nytt däck. Som tur var kom Johan, en kille som jobbar på mammas jobb och hjälpte oss att byta. Han hade gjort det där ett par ggr kan man säga. Haha. Tuuusen tack Johan!! You saved my day. Så när nya däcket var på knappt 10 min senare var det bara att brumma till jobbet, något nojig i och för sig.
Fram kom jag iallafall vilket var huvudsaken. Men vad hade jag gjort om det hade hänt på motorvägen? Jag hade dött och satt mig ner typ.
Idag, inget att göra på jobbet, underbart väder = sola när jag kommer hem, och sedan inget mer.
Kollade helt klart på vänner igår också. Det var nästan lite vemodigt faktiskt. Vad ska jag nu ta mig till? Lånat ut Scrubs till Robin och Sex and the city till Cissi. Vilket är bra faktiskt, då kan jag kolla alla filmer jag inte ens öppnat ur förpackningarna än. Haha.
Im hopeless.

vi måste härifrån, den här staden drar ner oss till botten av ån...