Tyvärr är det ju så. Idag ska egentligen vara en glad dag, efter julafton med julklappar, god mat och allt det där. Men för två år sedan förändrades den här dagen till att inte alls vara så glad och varm som man vill att det ska vara.
Visst det är inte bara sorg idag men mycket.
Thomas dog nämligen för två år sedan idag. Tiden går fort men sorgen är fortfarande stor och kommer att förbli det. Att mista en kompis är inte roligt och jag hade hoppats på att slippa det. Men världen är orättvis och visst man kommer aldrig undan att någon går bort på ett eller annat sätt. Tyvärr.
Men hade ju hellre sett att man dör av ålderdom. Men man får inte alltid som man vill. Har jag märkt. Och jag hade ju mycket hellre sett att jag inte fått behöva genomgå detta i så tidig ålder. Det gör ont. Saknad gör fruktansvärt ont.
Den som hittills sluppit att genomgå detta ska skatta sig lyckliga men dom som inte gjort det. Man får sörja och man får vara ledsen, man mår lite bättre av det. Viktigt att inte blockera känslorna.
Det är jag ganska dukig på. Men försöker bättra mig.



Saknar dig vännen. Hoppas du har det bra där du är. Du ska veta att jag tänker på dig ofta.

Så idag försöker jag att tänka positivt trots en del motgångar, så fast man är ledsen så måste man försöka tänka på saker som är bra.
Hade ju faktiskt en riktigt mysig jul med härliga julklappar jag aldrig ens kunnat drömma om. Som min bärbara dator, helt sjukt. Pengar, barset och dropkorkar, underkläder, pengar, presentkort tumba tattoo, filmen Wall E. Och så får man inte glömma att julklapparna inte är allt. Fick faktiskt prata med pappa och önska honom en god jul mitt i stressen. Umgås med mamma och Tim, jätte mysigt. Samt avsluta kvällen på Tbs med mina fantastiska vänner och mamma hakade på. Så helt dåligt var det inte.
Men hoppas ni andra har haft en underbar jul och kommer ha en fortsatt bra helg!

Ta vara på det ni har. För rätt som det är finns det inte längre kvar. Då återstår endast ångest och saknad av sådant man kunde gjort annorlunda.

Dagens låt: Tom Petty - Runaway train

138 dagar kvar.

vad jag hoppas att du, kan se mig nu...