Nu jävlar närmar det sig, på riktigt! Allt på samma gång. Jag hade så mycket planerat idag att jag visste från början att timmarna inte skulle räcka till och att jag faktiskt hade nästan hela dagen på mig imorgon också.
Idag ville jag hinna med, förbi HM och köpa sling färg, slinga håret, kolla 3h 45min kvarteret skatan (i fall att jag inte får stanna kvar på arvid och jobba efter magaluf..) packa, städa, hämta min bror på stationen samt åka till carro och umgås inför maggan. Dock det sista var bara en impulsgrej så det var ju inte super viktigt eftersom vi ses i 2 veckor framöver.
Vad hann jag med egentligen. HM, köpte sling färg, shorts och linne. Slinga håret och kollade nästan klart på kvarteret skatan som jag lånat av peter på jobbet. Och hämtat min bror.
Men, jag är den enda som inte packat än. Jag brukar vara först!! Det känns sådär. Man kan milt sagt säga att jag har resfeber blandat med magont pga det monatliga samt om jag får stanna på jobbet.
Bara en sådan sak att gå och vänta på. Har bett om att få stanna kvar och oddsen är på min sida men försöker att inte hoppas på för mycket. Svårt att inte göra såklart. Men imorgon får jag besked. Känns tungt att få ett sådant besked innan Magaluf och veta att antingen måste jag börja söka det första jag måste när jag kommer hem eller så har jag ett jobb på måndagen. Stor jävla skillnad.
Sådant ligger väl mest och gnager tillsammans med resfeber.
Så imorgon, förhoppningsvis slutar jag hyfsat tidigt. Hem, städa, packa och pula så att allt sådant är klart och jag kan luta mig tillbaka. Ofta att det inträffar...... Önsketänkande.

Hoppas allt löser sig vännen. Känner mig verkligen hjälplös, önskar jag kunde göra något. Vill inget hellre än att vara ditt stöd så som du är mitt. Alltid är det något. Men du vet att jag vill hjälpa dig så säg bara till.

för du kan inte se när löven faller ner, hur fel jag är...