Jag tror jag har kommit på vad det är för fel med mig, har mått jätte konstigt en längre tid av olika slag men nu idag slog det mig som en käftsmäll (eller något..) att det kan vara stress. Nej jag har inget fast jobb eller något sådant eller egentligen speciellt mycket att göra, har ingen skola mer som kan stressa, men det här är en helt annan stress än sådan som jag hade förut.
Tror mycket ligger undermedvetet. Stressar nog mycket över att jag just inte har något jobb, alltså lika med inga pengar. Och nu när jag får jobba lite extra då och då med pappa så stressar jag över dom få kronor som kommer in och tjoff har jag gjort av med dom. Och mycket stress ligger också vid handbollen, det vet jag. Det är jätte mycket med handbollen nu inför premiär och allt. Som idag, då hann jag bara hem och vända för att stressa ner till träningen som redan pågått i 40 min när jag kom in på planen. Då hade jag jobbat. Det var absolut ingen tung dag alls på jobbet, satt av halva dagen för att det inte hände något och sedan trasslade maskinerna, men istället för att tänka på bra saker stressade jag mig själv över att veta att jag inte skulle hinna till starten av träningen. Varför gör man så?
Jag har ingen aning, det inget jag går och tänker på att "nu ska jag stressa upp mig" för något som egentligen inte alls är att stressa för. Men jobb vet jag har en stor orsak. Jag vet ingenting, vet inte vad jag ska jobba med, hur kommer jag jobba, vad kommer jag få i lön, kommer jag hinna med något annat i mitt liv? Alltså det är sååå mycket som kretsar i mitt huvud att allt bara blir en stor soppa, men jag försöker iallafall.
Jag ska försöka att lugna ner mig och ta en sak i taget och få rutiner så gott som det går. Det måste ju ändå vara det bästa sättet?
Nää nu ska jag nog äta middag snart. Vilket tragiskt inlägg det blev, men jag får försöka mig på ett positivare och roligare en annan gång. =)

Vill ju vara på derbyt juu! Så roligt =)

du har fått sol i dina ögon och har aldrig varit där...