Iallafall när det gäller mig. Vet inte varför det är så eller hur det blir så, men det slår aldrig fel. När jag gick och la mig igår så mådde jag illa. Don´t know why. Men när jag vaknade imorse av mobillarmet 05.55 så hade det knappast gått över, då får jag väl tillägga också en grov huvudvärk och halsont. Det var som att när jag satte mig upp så sprang jag rakt in i en vägg. Jag bestämde mig för att inte ens kanske prova gå till jobbet, trots att det kändes sjukt dumt att stanna hemma, det gäller 8 timmar på EN HEL vecka. Suck. Är det lathet eller är jag verkligen påväg att bli sjuk?
Kanske man känner efter för mycket ibland, men jag har ju faktiskt inte varit hemma från jobbet nångång, är sällan sjuk och är otroligt envis när det gäller det mesta. Så som jag känner nu har det blivit bättre med halsen och huvudvärken har minskat tackvare en dubbeltreo samt hittills en skiva av sex and the city. Illa måendet sitter tyvärr i. Vad beror det på? Att må illa är bland det värsta jag vet.
Och det som gör mig ännu mer irriterad det är att ligga i sängen och göra absolut ingenting, usch blir så rastlös. Tur jag har sex and the city.



Kan man bli beroende? Jag tror jag har lyckats.

För jag kan inte sluta tycka om det och defenetivt inte sluta titta på det. Jag önskar jag kunde få leva som dom på test i en vecka, kanske en månad, bara för att få känna hur det känns att leva deras New York liv. Vem skulle inte vilja det.
Men trots illa mående med mera så blir det träning ikväll. Kan inte hoppa över det, skulle bli pricken över i:et och jag skulle säkert få liggsår och gå mig själv på nerverna så att jag måste läggas in på mentalhem.
Jag låter redan galen men kan inte hoppa över rutiner jag nu lärt mig att leva med. När jag får rejäl feber kan jag överväga att stanna hemma.
Nu, åter till sex and the city och kurera sig så man orkar med träningen ikväll.

to break down the walls of attitude...