Dom är verkligen hopplösa. Som idag, ingenting har funkat som jag har velat och hela dagen hade jag mer än gärna velat slippa utan problem, hade kunnat sova mig igenom den eller något. Usch, jag vill bara gråta och skrika, men det går ju inte. Jag är bara så ledsen. Och tom. Vet faktiskt inte riktigt vad det är med mig. Hela den här dagen har jag varit down riktigt down. Mycket beror nog på sorgen kan jag tänka mig, undermedvetna. Jag är så där grymt irriterad man kan vara att man bara vill slå på någon eller något tills man är så slut att man faller ihop. Jag har så mycket känslor av blandade slag att jag kommer explodera snart. Måste få ut dom, men hur?
Jag kan inte sitta här hela kvällen jag måste göra något. Funderar på en riktigt långpromenad nånstans helt själv, men jag vet inte. Är så himla trött på allt, verkligen allt. Önskade jag kunde få komma bort. Titta på mitt liv på avstånd, bara få vara åskådare. Som min och S bubbla vi brukar nämna ibland, så vill jag vara en längre tid, gud va skönt det skulle vara.
Allt är så rörigt just nu. Vad ska jag göra? Hur ska jag ta mig till egentligen. Vet inte riktigt hur jag ska agera med någonting. Jag spenderar alldeles för mycket tid ensam tror jag. Då blir det att jag tänker för mycket på allt, hela tiden. Men nu har det hänt så mycket på ganska kort tid att jag inte bearbetat någonting och att ta itu med allt samtidigt går inte.
Det är helt enkelt bara för mycket nu. Jag bara väntar på blixten.

Time is all we got...