Jag vet inte riktigt vad det är men jag har en konstig känsla, jag vet inte av vad eller hur det kommer sig. Det känns som att det är något som saknas. När man är hemma och är sjuk så kan man ju som sagt inte göra så mycket, så istället blir det en massa tänkande på både gott och ont. På något sätt så behöver jag dom här dagarna för mig själv och göra ingenting, men samtidigt så är det inte bra alls just för att då hinner jag tänka alldeles för mycket. Det är nästan så att man blir irriterad på sig själv faktiskt. Så här mycket tid som jag har fått helt för mig själv har jag nog aldrig någonsin haft tror jag. Det ska bli skönt att få träffa lite folk så fort jag blir frisk och jag hoppas det är imorgon för jag blir knäpp om jag måste behöva stanna hemma mer än en dag helt själv. Jag har ju förvisso min familj, men vad hjälper det? Till slut är man ju galet trött på dom också, och dom är inget vidare roligt sällskap alla gånger. Hoppas verkligen jag kan spela matchen imorgon! =) Vore toppen!
Saknar J och mina vänner. Vet inte riktigt vad jag ska göra faktiskt. Bara till att vänta. Det som är det värsta och tråkigaste man kan göra, men i det här fallet är det ett måste.

Everything changes...