Jag läste ut den boken nu inatt. Kändes så onödigt att sluta läsa när det var typ 70sidor kvar av boken så jag läste ut den. Dom som inte läst den, eller sett filmen. Jag har själv inte sett filmen så jag vet inte vilka detaljer som finns med där men ska se den hade jag tänkt. Men dom som inte vill veta delar ur boken bör inte läsa vidare tänkte nämligen ta upp en del saker med den.
Jag gillade boken, den var jätte bra och man fick verkligen veta detaljerat allting så man lätt kunde följa med i boken, men något jag var otroligt missnöjd med var slutet på den. Poff så var den slut liksom, man hade så mycket frågor i huvudet när man slutat läsa den. Så det var jätte jobbigt. Plus att jag kände igen mig till viss del i boken som t ex. Huvudpersonen Andrea hade just gått ut collage när hon fick jobbet som assistent på modemagasinet Runway. Då hade hon ett förhållande med en kille och dom hade varit tillsammans redan då typ 2-3 år och hade en bästis som hon umgicks mestadels med. Och hennes dröm var att jobba en dag som redaktör på tidningen New Yorker och trodde att det här var en bra början till hennes dröm.
Hon måste ställa upp för Runways redaktör 24h om dygnet så automatiskt lämnar hon både pojkvän, vänner och familj bakom sig för det här jobbet. Och som hon och hennes pojkvän kom överens om var att dom skulle kämpa det här året som hon hade det här jobbet och sen kunde dom vara tillsammans som förut. Men det visar sig att han till slut ledsnar och hennes bästa kompis råkar ut för en allvarlig olycka medans hon är i Paris och har bara några dagar kvar innan hon har sin fot i tidningen New Yorker. Men bestämde sig att släppa det och åka hem till sin kompis.
Samtidigt så har hon och hennes kille en paus efter dom varit tillsammans i 3 år och har bara en liten stund kvar innan hon slipper jobbet, men eftersom hon åkte hem fick hon sparken. Men då var det redan försent, hennes kille hade ju redan tröttnat och släppt det.

Exakt så har jag det, jag har lämnat allt bakom mig och bara kör mitt eget race utan att tänka på dom som blir lidande, kompisar och pojkvän. Och till slut tröttnar dom. Vilket är det som har hänt, precis som i boken kändes läskigt att läsa om något som egentligen inte alls hade med mig att göra men som ändå hade det. Hon och hennes pojkvän hade inte heller varit vänner innan dom blev ett par så det var tveksamt om dom kunde fortsätta som vänner innan dom försökte hitta tillbaka till varandra.
Usch va hemskt det är att inse alldeles försent sina misstag, och att man ska behöva läsa om dom i en bok som inte alls handlar om det.


Nää nu blev det här inlägget längre än förväntat. Men ni fattar, grejen jag ville komma fram till var att hon släppte allt och när hon väl vände tillbaka hade hon inte honom kvar. Typ så är det för mig. Man inser försent sina misstag och när man ska försöka reparera det så är olyckan redan skedd.