Blir det inte riktigt som man tänkt sig. Ganska ofta för min del. Typ jämt närmare bestämt. Men vad gör man? Ska man sluta bry sig alls? Blir det bra då?
Ibland önskar jag dumma saker. Ganska ofta. Nästan jämt nu på senare tid tyvärr. Varför gör jag det? Kan jag inte bara sluta med det?
Kan jag inte bara få vara glad. Iallafall mer än i en dag åtminstone. Eller är det för mycket begärt? Tror nästan det.
Jag vet ingenting längre faktiskt. Jag vill bara bort. Själv helst. Inte för att jag skulle klara det speciellt länge men bara få försvinna och få ta hand om mig själv för ett litet tag. Slippa allt skit som är. För det är verkligen helt värdelöst. Vissa stunder man tror att solen lyser. Varför är det så här? Det är inte likt mig. Inte ett dugg. Har aldrig varit så här någonsin, inte så här länge.
Jag längtar efter den tid jag kan säga "Jag mår bara bra" och verkligen mena det.
En olycka kommer sällan ensam. Och jag tror inte det är över än.

The touch of your hand...